Resultatet blev någonstans mitt emellan. Fortfarande hängande tulpaner. Fast faktiskt vackrare hängande tulpaner. För visst kan en slokande tulpan fortfarande vara så otroligt vacker. Precis som en slokande människa kan vara det.
Och så var där en som inte pallade trycket. Som blev knäckt. Hamnade i slasken. Gick ett sorgligt öde till mötes. Eller inte. För ur det som vissnar och förmultnar växer nytt liv fram.
Det är väl som med oss människor, tänkte jag, där jag stod och tittade på de omsnittade tulpanerna. Vi får med oss erfarenheter som formar oss genom livet.
Och det är just det som är äkta perfektion.
Livet.
#Blogg100
Fint, alldeles underbart, inlägg!
SvaraRaderaSådär höll jag på med mina tulpaner går, fast inte inslagna, som du gjorde. Tack för tips! Kram Gerd
Tack, Gerd! :)
RaderaDe är så vackra mina slokande tulpaner. Börjar nästan bli genomskinligt ljusrosa nu. :)
Kram
Ja vacker tulpan bukett med de "små" i mitten :Jag älskar tulpantiden..
SvaraRaderaDe tulpaner som öppnar sej är så vackra i sitt "inre mönster".
Mmm tack för bra tips.
ha en go fin dag .Kram <3 från Dalom
Tack till dig i Dalom, så glad jag blev att du kikade in här och skrev till mig! :)
RaderaTulpaner är underbara blommor. Jag tror aldrig att jag kommer att tröttna på dem.
Kram