Snön har smält. Talgoxen sjunger vårdrill. Skatan letar grenar. Jag promenerar allt lättare och allt längre. Sover bättre och har mindre och mindre smärta från axeln. Även om det hugger till rejält ibland fortfarande så att jag tappar andan en stund.
Vardagen börjar fungera igen. Jag är så innerligt tacksam för det efter de senaste månaderna sedan jag bröt axeln.
Känner livslusten väckas till liv allt mer i mig medan dagarna blir allt längre och ljusare.