Nästan hela dagen idag har jag varit på sjukhuset. Äntligen. Ja, jag skriver äntligen för det har varit så tungt den senaste tiden att se mamma bli allt svagare. Så tungt att jag inte ens velat skriva om det i min blogg. Jag har skrivit ett inlägg direkt ur mitt hjärta, men inte orkat lägga ut det i bloggen, det har känts för tungt att göra det.
Nu vet jag att mamma är i trygga händer, att hon inte är ensam på natten.
Jag vet också, åtminstone till viss del, varför hon är så svag som hon är.
Jag tror att hon kommer att bli bättre igen.
Jag skulle kunna skriva massor om vad jag upplevt idag och vilka tankar som farit omkring i mitt huvud. Också vad jag hört och sett.
Men just nu är jag alldeles för trött för det.
Jag känner bara en enda stor lättnad i mig efter allt som varit särskilt den senaste veckan.
Jag känner också så mycket tacksamhet att det finns hjälp att få när man inte längre orkar själv.
Hej rara du!
SvaraRaderaBeen there, done that.... och det är verkligen riktigt ledsamt och kämpigt att se sin egen mamma sjuk och orkeslös!
Jag tänker på din lilla mamma och dig! Var hos henne så mycket du orkar men det gäller att du tar hand om dig själv också, vilket man lätt glömmer av när någon älskad närstående är sjuk.
Innerligt varma kramar!