Jag var en gång ett knoppande träd.
Sedan grönskande.
Alla mina gröna löv ...
Susande ...
stilla i vinden.
Jag var sommaren.
Nu faller det.
Ett efter ett.
Allt jag byggt upp, hoppats på.
Snart står jag där.
Avklädd.
Naken.
Som en svart silhuett ...
Mot grå himmel.
Inväntande vintern.
Och våren.
(Anna-Karin Mattsson, 2011-11-01)
”Stilla höstdagar faller löven ett och ett
SvaraRaderasom om någon räknade dem.”
Men våren,Anna-Karin,den Våren blir
något alldeles fantastiskt underbar!
Skrivet av Lundkvist och Kalle
Kalle: Ja, Kalle, våren kommer att bli underbar! :) Tur att den finns. :)
SvaraRaderaKram!