Läkarbesöket och min hälsa nu - sjukskrivningen

Vaxpropp i höger öra. Astma som ska behandlas med cortisonspray. Mitt livs första EKG visade att jag har ett skänkelblock i hjärtat. Skänkelblock ska för det mesta inte ge några besvär. Det kan vara en skada efter en hjärtinfarkt, det kan vara tecken på kärlkramp. I värsta fall. Det kan ha hänt nu, det kan ha hänt tidigare i mitt liv, inget som går att bevisa, sa min läkare, eftersom jag aldrig förut tagit ett EKG. Det kan bero på sorg, läste jag. Nackspärr. Panikångest.

Det var det läkaren "hittade" hos mig igår vid sin undersökning av mig. Mitt blodtryck var bra. Panikångest, nackspärr och vaxpropp är inget nytt för mig. Astman och skänkelblocket däremot har jag aldrig förut hört om hos mig. Läkaren vill utreda mig mer, ta fler prover på mig. Fast igår orkade jag inte med mer än det man gjorde med mig där på Vårdcentralen.

Det kändes overkligt att ta EKG. Det var inte det minsta obehagligt, det gick snabbt. Och jag tänkte, så fantastiskt med alla dessa maskiner som så snabbt kan undersöka om man har problem i kroppen. Mitt i min overklighetskänsla där på sängen hos läkaren, tänkte jag på mamma. Jag bad henne hjälpa mig att orka nu, för bara hon vet hur rädd och liten jag känner mig när läkare ska undersöka mig och ta prover på mig.

Kanske hjälpte mamma mig. För fast att jag säkert spänt mig som jag brukar vid undersökningar, så blev jag inte det minsta yr eller svimfärdig under eller efter läkarbesöket. Fast trött är jag, väldigt trött. Eller så är jag så trött att min kropp helt enkelt inte längre orkar med att vara "rädd", att spänna sig eller kämpa emot.

Min läkare sjukskrev mig ett halvår nu. "Vi får se om de går med på så lång tid hos Försäkringskassan", sa hon till mig. Sedan föreslog hon att vi till hösten ska göra ett nytt försök att ansöka om permanent sjukersättning till 75 % för mig hos FK. Jag fick avslag på min ansökan om det i höstas från FK.

"Jag tycker att du har rätt till det", sa hon. "Du har verkligen försökt att komma igen på alla sätt och vis, gjort allt vad du har kunnat för att bli så frisk som det är möjligt".

Sedan sa hon att om jag får avslag också till hösten på min begäran om permanent sjukersättning, ska jag överklaga beslutet om avslag. "Det räcker att du stryker ett streck över beslutet och skriver att du överklagar", sa hon till mig.

Enligt min läkare kommer jag att bli utförsäkrad för andra gången redan till jul det här året.

Så får det bli. Jag är mer än nöjd om jag orkar med att jobba 25 % så småningom igen. Skulle jag bli beviljad 75 % permanent sjukersättning kommer jag att känna mig tacksam och en vila i att slippa alla dessa återkommande bedömningar, ifrågasättanden och ansökningar till FK.

Fast jag ska erkänna, att igår igen, väcktes en slumrande sorg i mig till liv. Sorgen över min förlorade arbetsförmåga. Sorgen över mina förlorade arbetskamrater. Sorgen över att jag körde mig själv rakt in i väggen så som jag gjorde den gången. Den sorgen finns där, under ytan. Djupt nere finns där rester kvar.

Kanske, kanske kommer jag att kunna läka ut den sorgen för gott om jag blir beviljad permanent sjukersättning. Sätta punkt. Acceptera. Gå vidare mot nya mål. Jag ska jobba med mig själv igen när det gäller de sorgerester som finns kvar. Jobba med mina tankar, se allt det positiva som jag har fått i stället. Mer frihet, större möjlighet att vara utomhus dagtid året runt, möjlighet att starta eget med mera, med mera.

Kanske finns jag till som människa för att jag ska göra helt andra saker med mitt liv än det som de allra flesta gör.

Kanske är det så.

Utan att för den skull vara förmer eller mindre värdefull än någon annan människa som helst.

Idag har jag tagit min första dos kortison mot astman. Jag hoppas att det kommer att hjälpa mig så småningom att känna mig mindre trött och att ha minskade besvär med andningen. Som det är nu blir jag andfådd för ingenting och luften tar slut. Jag får sätta mig och vila för att orka en stund igen.

Jag är en maskros. Så viktigt att jag tänker på det nu.

Och det finns de som har det så mycket värre än vad jag har det.

Tack för allt i mig som är friskt och välmående.

Tack livet för att jag finns till också idag och kan se körsbärsträdets knoppar förvandlas till vita, doftande blommor!

Tack för att jag kan se grannens hägg slå ut.

Tack för att jag kan känna min lilla hundvalp krama mig när jag bär henne i min famn.

Tack livet.