Idag har det varit en tung dag igen. En dag med sorgearbete. Vissa dagar går lättare nu. Andra är tyngre.
Jag har satt igång igen med att plocka upp och sortera de saker från min mamma som vi inte hann med att gå igenom när lägenheten skulle tömmas. Det är så jobbigt, så många minnen som passerar förbi. Jag blir mycket trött efteråt. Oftast får jag sova för att orka vardagen igen.
En timma om dagen försöker jag att lägga på det arbetet som är kvar med mammas saker. Sedan ger jag kroppen och själen vila från det, så gott det går. Ofta nu fastnar gråten i halsen på mig. Sedan rinner det över när jag minst väntar mig det. Tårarna faller.
Idag har det varit soligt och vackert sommarväder i Vätterbygden efter ett par dagar med rejält regn. Jag tog mig till Vätterstranden. Motion och vacker natur på samma gång, sådant som läker själen.
Tyvärr är inte Mimmi med mig som hon brukar. Hon behöver vila så mycket som möjligt nu. Det går över förväntan. Hon klarar bra att koppla av och ta det lugnare än normalt.
Det är mera jag som känner hundpromenadsabstinens. Jag saknar att ha med min söta, glada promenadkompis Mimmi när jag är ute och promenerar. Fast en dag är hon med mig igen, det vet jag. Mimmi blir bra så småningom.
Hon kan vara ute i gröngräset i alla fall, Mimmi. Även om hon får hålla sig lugnare än vanligt. Då skrattar hon mot mig och är väldigt glad.
Jag önskar att jag kunde förklara för henne varför hon inte får röra sig så mycket som hon brukar göra. Att jag kunde berätta för henne att hon kommer att få göra det så småningom igen. Jag talar med henne om det. Fast om hon förstår det, det vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar