Du kämpar med att inte visa din smärta. Med att hålla inne din gråt. Du sliter för att passa in i mallen som den perfekta människan. Med de rätta åsikterna. Den rätta vikten. Det rätta beteendet. Den rätta bakgrunden och det rätta jobbet.
Har du känt hur lätt det känns efteråt när du lagt ned alla dina vapen? Tillåtit dig att visa dig som den du verkligen är. I all din smärta. Din skörhet. Din operfekthet. Din inte-passa-in-i-någon-mall-alls-sårbarhet. Låtit dina tårar falla. Dina frågor inuti dig tränga ut genom din mun och bli till ord. Eller till en bön om hjälp någonstans ifrån.
Har du känt hur trycket därinne lättar när du tillåter dig själv att vara den du verkligen är?
När du slutar att kämpa. Och vågar börja leva.
Ditt kanske enda liv.
Flyg, människa.
Flyg ...
#Blogg100 - Dag 7
Ja, jag har det! Släppt kontrollen, en kamp mot som blev en pyttekamp med, Om det funkar av sig själv till 100 %varje dag? Inte heller, det krävs först nlärning och sedan öva varje dag för att bibehålla. Bra inlägg du gör!
SvaraRaderaJag tror också att man får öva varje dag på att släppa kontrollen. Fast det går bättre och bättre ju mer man tränar, känner jag. :)
RaderaTack och kram till dig!
Underbart skrivet. Något som passar mig just i detta nu. Jag står inför ett viktigt steg i mitt liv där jag måste släppa kontrollen samtidigt som jag känner att jag måste behålla den. Jag vet inte hur man gör när man lägger undan vapnen, men jag hoppas klara av det när det nu gäller mitt liv och min framtid.
SvaraRaderaTack, Anne! :)
RaderaDet är modigt att våga gå utanför det trygga, antingen man väljer det själv eller om det är så att livet väljer det åt oss.
Att känna tillit till att man klarar det liv man har fått är nog det bästa man kan göra för sig själv, tror jag. Livet går ju ändå inte att kontrollera, fast att vi människor så gärna vill göra det.
Ibland ställs vi inför utmaningar som känns övermäktiga. En dag i taget, ett litet steg i taget bara så kommer det så småningom andra lättare dagar.
Allt gott och stor kram!
Ja du goda färdskrivare, det vore skönt att bara vegetera
SvaraRaderaoch slippa alla besvärliga klockor tex. Tallebackafrihet;)
Hoppas att du kan hitta andrum någonstans, Kalle. Var någonstans gör du det? :)
RaderaStor kram
Vackert inlägg. Jag lever varje dag ett begränsat liv i en trilskande kropp, men där jag försöker se ljuset och njuta av det lilla i det stora. Kram Bosse
SvaraRaderaTack, Bosse. :)
RaderaJa, den där kroppen. Så mycket jag själv har försökt att kontrollera min kropp sedan jag fick det man kallar ohälsa.
Fast för mig är det bästa när jag klarar och orkar att släppa taget om den och som du säger fokusera på det som är bra i livet, trots allt.
Det är motsägelsefullt, fast ibland är för mig det bästa att också våga mig in i min smärta och mitt mörker. Där kan jag hitta oanad kunskap om mig själv. Nya insikter som leder mig vidare som människa.
Allt gott och stor kram!
Verkligen underbart skrivet. Jag har själv velat ha kontroll men nu när jag inte arbetar längre så har jag släppt lite på den. Fast i vissa sammanhang finns den kvar.
SvaraRaderakram
Tack! :)
RaderaJo, det är nog så att det krävs mycket träning för att helt släppa kontrollen som människa. Kanske ska man inte heller alltid göra det?
Ibland är det klokt att medvetet välja när man flyger fritt eller har kontroll. Var sak har sin tid.
Stor kram
Här är en som helt har tappat kontrollen.
RaderaJag står helt öppen, sårbar och försvarslös!
Fritt fram att slå på.
Och det görs.
De som tidigare lutade sig mot min kontroll slår,
som på en boxningsboll.
De som inte tidigare inte kom fram
försöker nu plåstra om mig.
Det gör ont att släppa allt på en gång,
så lite i taget är verkligen att rekommendera!
Kram
Hej Anonym, så tufft du har det nu, anar jag mig till när jag läser dina rader här.
RaderaIbland är det ju så i livet att man tappar kontrollen. Och det är något helt annat än att släppa kontrollen.
Lite i taget låter klokt. Ta väl hand om dig fina människa i cyberrymden.
Kram och allt gott!