Våga vägra platt mage hysteri

"Så får du en platt mage" är kanske det mest vanliga budskapet på tidningar med målgruppen kvinnor just nu. Det finns tips på dieter, magövningar, hur du ska tänka dig till en platt mage och till och med en ny produkt, en sorts bälte som du ska bära kring magen för att platta till den.

Rund mage ökar risken för en hel rad mer eller mindre allvarliga sjukdomstillstånd enligt forskarna. Det finns säkert sanning i det. Fast att läsa om det gång på gång gör att min mage blåser upp sig ännu mer än vanligt i ren skräck.

Sen tänker jag på verkligheten. Mina anfäder. Min farmor som blev 92 år och aldrig motionerade i hela sitt liv. Det hon gjorde mest var att brodera och gå på kaffekalas och äta bullar och kakor och laga god mat. Potatis och kött med brun gräddsås och gelé.

Hon hade det alltid gott ställt ekonomiskt. Född i en förmögen släkt och gifte sig med en förmögen man. Hon led aldrig brist på mat i hela sitt liv. Farmor brukade berätta för mig om syjuntan hon var med i där de tävlade om vem som kunde bjuda på flest hembakta kakor med smör och grädde i. Om hur syjuntan las ned när en av de som var med i den bjöd på det svårslagna antalet femton nybakta kakor vid ett symöte. Förutom bullarna och de mjuka kakorna då.

Min farmor hade råd att ha människor som hjälpte henne att städa, tvätta och sköta trädgården. Hon satt mest still och samtalade, läste och broderade. En stor rund mage hade min farmor hela sitt vuxna liv och ända in i döden. Hon födde fyra barn varav ett som dog vid förlossningen. Ont i ryggen hade hon. Fast hon fick varken diabetes eller hjärt- kärlsjukdomar. Hon drack aldrig sprit och rökte inte. Hon var troende och läste i sin bibel. Bad böner och litade till Gud.

Så ibland undrar jag ju. Över vetenskapen och verkligheten. Över min farmor och mig.

Jag är så trött på att se alla rubriker och artiklar om platta magar inför bikinisäsongen som sommaren kallas så ofta nu. Inte för att det skulle vara något fel på en platt mage. Den är lika fin som en rund mage för mig. Alla magar är lika mycket värda, precis som alla människor.

Det jag önskar mig är en STARK mage. När jag tränar är det för att få en stark mage. För den hjälper till att bära upp hela mig. Och så önskar jag en mage som fungerar som den ska, en frisk mage.

Skulle vi åtminstone bara för en enda dag, prata och skriva om STARKA magar i stället för platta? Vägra köpa tidningar med rubriker som "Så får du en platt mage".

Skulle vi, om så bara en enda dag, bestämma oss för att se in i varandras ögon istället för att titta på varandras magar?

Vi är ju så lurade allesammans.

Som att vi var våra magar. Som att vårt värde som kvinnor (och män också för den delen) är beroende av hur våra magar ser ut.

När vi ju är något så mycket, mycket större än så.



#Blogg100 - Dag 82