Symaskinen

När  jag var tonåring sydde jag mycket kläder. Det var en fantastisk lärare i textilslöjd som lärde mig och väckte mitt intresse. Min mamma köpte en begagnad symaskin Husqvarna för 250 kronor till mig. Att sedan min allra bästa vän också var så duktig på att sy gjorde att min tonårstid ofta såg ut så här: Gick i skolan. Läste mina läxor. Köpte mig en stuvbit. (Tyg var så billigt på den tiden). Gick till min kompis. Ritade av mönster ur en Burda-tidning. Sydde, sydde, sydde, pratade och skrattade under tiden. Sedan blev det fredag. Och med min nya blus eller kjol eller kanske hängselklänning åkte jag till dansstället och dansade och buggade fram till på småtimmarna.

När jag blev husägare sydde jag gardiner och kuddöverdrag med mera. Sedan blev jag mamma och då var det så klart roligt att sy små bebis-, och barnkläder till mina döttrar. Det var så roligt att själv bestämma tyger och fortfarande var det billigt att sy kläder själv.

Så gick åren. Livet fylldes med andra saker. Det blev billigare att köpa nya kläder än att sy egna. Tyger blev ganska dyrt tyckte jag. Min gamla symaskin började krångla. Jag lämnade in den för reparation en gång. Två gånger. Men trots att den lämnades in för service och reparation så ville den inte fungera som förut.

Under ett par års tid har jag istället lagt upp kläder och gjort annat småfix för hand. Men jag har hela tiden tänkt att jag ska skaffa mig en ny symaskin. Nu har jag gjort det. I måndags fick jag hem den. Den heter Singer Tradition och har fått flera Bäst-i-test-betyg och bra recensioner. En symaskin för det behovet som jag har. Inte överdrivet många finesser men fullt tillräcklig för mig. Priset var 1 550 kronor. Det tycker jag var rent av billigt. Inte så mycket man kan köpa för 1 550 kronor längre.

Jag kände lätt glädjepirr när jag packade upp min nya symaskin. Det har känts tomt att inte ha en symaskin här hemma. Nu har jag en del kläder som jag ska göra små ändringar i. Kanske blir det ett och annat kuddöverdrag och andra små projekt. Det är ju bara fantasin som sätter gränser för vad man kan göra med en symaskin, eller hur.