Levnadskonstnären i mig

 

Jag tror att det bor en levnadskonstnär djupt inne i mig. När jag läser om begreppet levnadskonstnär känner jag att jag får aha-upplevelser och igenkänning.

Katten sägs vara en symbol för levnadskonst och livsnjutning. De tar det lugnt, njuter av tillvaron och är meditativa varelser. Katten står också för den individuella friheten. Strövar omkring fritt, är självständig och trivs för det mesta med att vara ensam.

En levnadskonstnär övar sig i inre styrketräning och att forma sitt eget liv. En människa som tar väl vara på livets möjligheter och som kan skapa livsglädje också när man är i utmanande livssituationer. Som medvetet fokuserar på skönhet och njutning också i livets stormar.

Att njuta av livet och att vara en levnadskonstnär; hur passar det in i dagens samhällsanda? Där det mesta handlar om att göra och arbeta och i hur mycket man producerar och hur effektiv man är.

De bästa stunderna i livet är de stunder när man bara är, tycker jag. När jag sitter på ett café och studerar människorna. När jag betraktar det som sker inuti mig själv utan att döma eller agera på det. När jag bara är med människor som jag älskar att vara tillsammans med. Kravlösa, enkla, respektfulla, kärleksfulla möten.

Jag har så mycket kvar än att lära mig om konsten att leva. Vilken livslång uppgift i mitt liv. Vilken mening det ger att leva just mitt liv.

"Jag är en levnadskonstnär - mitt konstverk är mitt liv. ~ D.T. Suzuki."

Jag avslutar dagens blogginlägg med en mycket vacker och vis text av författaren Paulo Coehlo ur boken "Like The Flowing River":

"Behålla lugnet. Alla som förstår livets mening vet att saker varken har en början eller ett slut, och att det därför inte finns någon orsak till oro. Kämpa för det du tror på utan att försöka bevisa något för någon; bibehåll samma tysta lugn som den som har haft modet att välja sitt eget öde.

Det här gäller i både kärlek och krig.

Tillåt ditt hjärta att vara närvarande. Alla som litar till sin förförelsekraft, till sin förmåga att säga rätt sak i rätt tid, till det korrekta användandet av kroppen blir döv för ”hjärtats röst”. Den kan endast höras då vi är i fullkomlig harmoni med världen omkring oss, och aldrig då vi bedömer oss själva som varande universums centrum.

Det här gäller i både kärlek och krig.

Lära sig att vara den andra personen. Vi är så fokuserade på det vi bedömer som den bästa attityden att vi glömmer något mycket viktigt: för att uppnå vårt syfte behöver vi andra människor. Det är därför nödvändigt, inte bara att observera världen, utan att föreställa oss själva i andra människors situation, och lära oss att följa deras tankar.

Det här gäller i både kärlek och krig.

Finna den rätta läromästaren. Vår stig kommer alltid att korsa andra människors stigar. Människor som, av kärlek eller stolthet, vill lära oss något. Hur kan vi särskilja vännen från manipuleraren? Svaret är enkelt: den sanna läraren är inte den som visar oss den ideala stigen, utan den som visar oss de många sätt som finns för att nå vägen vi måste färdas för att finna vårt öde. Då vi har funnit den vägen kan läraren inte längre hjälpa oss, för vägens utmaningar är unika.

Det här gäller varken i kärlek eller krig, men om vi inte förstår det kommer vi aldrig att komma någonstans.

Fly från hoten. Vi tror ofta att den ideala attityden är att ge upp vårt liv för en dröm. Inget kunde vara längre från sanningen. För att uppnå en dröm, behöver vi bevara vårt liv, och vi måste därför veta hur vi undviker de saker som hotar oss. Ju mera vi planerar våra steg, desto större är risken att vi går fel, därför att vi missar att ta i beaktande fyra saker: andra människor, livets lärdomar, passion och lugn. Ju mera vi känner att vi har kontroll på saker, desto längre är vi ifrån att kontrollera någonting. Ett hot ger ingen varning, och en kvick reaktion kan inte planeras som en söndagspromenad.

Om du vill vara i harmoni med din kärlek eller med din kamp lär dig därför att reagera snabbt. Låt inte din förmodade upplevelse av livet förvandla dig till en maskin. Använd upplevelsen till att alltid lyssna till ”hjärtats röst”. Även om du inte instämmer i vad rösten säger, respektera den och följ dess råd: den vet när det är tid att agera och när det är tid att undvika aktion.

Det här gäller i både kärlek och krig."

#Blogg100 - Dag 29