Och så sköljde våren över oss. De 25 graderna i uterummet gjorde mig orkeslös. Samtidigt sken solen där utanför och himlen var så oskyldigt blå som bara en himmel den allra första riktiga vårdagen kan bli. Rabatterna var fulla med bruna höstlöv. Ogräset ropade till mig: "Ryck upp mig, ryck upp mig!".
Jag halvlåg i vilstolen och kände inte den minsta lust att rensa i rabatter. Hade det varit för femton år sedan hade jag redan legat där ute på marken och nästan rensat klart i trädgården. Fast nu är det femton år senare. Så mycket har hänt. Att ha en nacke som krånglar gör att jag får öva mig i att vara förnuftig i bland annat trädgårdsarbete. Det är inte det lättaste för mig. Jag är en sån som helst går på hjärtats lust och längtan.
Egentligen är jag fortfarande den där människan som älskar att rota i jorden. Att se livet som växer upp och grönskar under de gamla höstlöven. Som vill städa i trädgården. Plantera och gräva. Plantera och skapa. Fast min kropp vill det inte längre. Jag får vänta in den. Lyssna till den på ett helt annat sätt än jag behövde göra förut.
Plötsligt, helt oväntat, tog i alla fall längtan över tanken på hur himla ont jag skulle få efteråt när jag rensat i rabatterna. Jag tänkte: "Ett enda litet ställe kan jag fixa ju. Börja med något litet är klokt. En liten stund varje dag så är det rätt som det är blommor och grönt överallt. Om jag bara kommer ihåg pauserna."
Så, slut med funderingarna. Jag kastade mig ut i trädgården. Hittade en lövräfsa bakom garaget. Räfsade bort de bruna höstlöven och såg att där spirade under dem. Daggkåpan. Suckulenterna. Lavendeln. Alltsammans har redan börjat växa.
Jag hämtade den lilla skottkärran vid komposten och där hamnade allt som jag rensat bort.
Är det värt smärtan jag har idag i rygg och nacke att ha en trädgård?
Jag vet inte säkert längre. Jag funderar över det.
Fast om en månad eller så. När jag sitter därute i trädgården intill den lila syrenbusken, lyssnar på den svartvita flugsnapparen och dricker mitt kaffe, anar jag att inte vill byta bort min lilla trädgård med den vackra stora skogslönnen mot något som helst annat i hela världen.
Idag ska jag läsa om trädgårdsergonomi på nätet.
Och åka till stan och titta på stora krukor att plantera sommarblommor i.
Jag har ju en trädgård. En stycke bit på jorden att ta hand om.
Fortfarande.
Morgondagen vet jag inget om.
 |
| Sandlåderabatten i mars. |
 |
| Sandlåderabatten i juni. |
#Blogg100 - Dag 30
Det var klokt att ta en bit till att börja med. Men vad jag känner igen... har svårt att påbörja rensa i min lilla trädgård... suck. Kanske gör jag som du gjorde - tar en bit. Ha det gott. Kram
SvaraRaderaJo, jag lyckades vara klok igår när det gällde trädgården. Har inte haft så särskilt ont efteråt idag. Kanske att jag börjar lära mig känna igen min kropps gränser äntligen efter alla dessa år? ;) :) Eller så hade jag bara lite tur den här gången. :)
RaderaFör mig hjälpte det att föreställa mig hur det kommer att bli när det blommar och är så vackert, så att jag överhuvudtaget kom igång att göra något. Och så att tänka att det räcker att jag gör lite.
Idag har jag inte gjort något alls i trädgården. :)
Kram
Fint att läsa om din trädgård. Jag tror på att göra som du skrev.
SvaraRaderaLite i taget.
Kram och ha en vacker lördag!
Tack! :)
RaderaDet verkar vara rätt strategi för mig, att göra lite i taget. Jag har inte haft mer smärta efteråt idag än att jag har kunnat hantera den. Och så har jag latat mig från trädgården idag. Små steg är också steg. :)
Kram till dig!
Att pyssla med jord och växter och ogräs är ju friskvård i sig men att det gör ont i kroppen under tiden - då skulle jag nog välja en lättare väg. Mindre tomt, mindre hus? En balkong kan det växa mycket på också. Livet innebär förändring.
SvaraRaderaFörresten så köpte jag tidningen Må Bra Nr 4 och såg att de söker folk "som är bra på att skriva och vill dela med sig av sina erfarenheter och funderingar i en personlig krönika". Jag kom genast att tänka på dig, du skulle passa utmärkt som "månadens gäst och krönikör där. kram
Det är helt sant, Cathrin, att i lagom dos och när man känner lust är det friskvård och avstressande att arbeta med trädgård eller växter på annat sätt.
RaderaJag får se hur det blir så småningom. Om jag vill ha kvar trädgården eller om jag vill bo på ett annat sätt. Just nu tar jag en dag i taget.
Härligt att du skriver om tidningen Må Bra och att man kan skicka in krönikor dit. :) Jag har sett det också och faktiskt varit sugen på att prova att skicka in en text dit. Fast jag vill känna att det är en text som passar där i så fall. Kanske dyker den texten upp i mitt huvud en vacker dag.
Kul att vi tänkte lika där, du och jag och tack för att du peppar mig att skriva, Cathrin! :)
Kram
Dina ord gör att jag kan se våren framför mig och känna dess doft. Tänk att vi har råkat ut för samma sak både utbrändhet och nackskada. Det blir faktiskt dubbelt så svårt för båda båda ställer till det med både minne och annat. Jag får dimsyn och yrsel när det är som värst. Som du säger så är man samma människa men kan inte leva på samma sätt och göra samma saker som förut. Jag håller mig ifrån dammsugaren för den kan påfresta nacken så det är tur att man har en man. Vi sålde vårt hus för trädgården var för stor och till slut fick vi leja bort både gräsklippning och snöskottning
SvaraRaderaJa du man vill mer än man orkar och klarar av numera. Man har fått ändra färdriktning och tänka sig för men det är inte lätt när man varit en högvarvare. Lyckliga du som har syrener som jag själv älskar och är uppväxt med för mina farföräldrar hade en underbar syrenberså så jag blir så nostalgisk varje gång jag ser syrener. Synd att dom inte blomma så länge. Skogslönn är också vacker, vi hade en lönn på tomten som lyste upp så rött. Vi var också in till Jönköping i dag men vi mellanlandade i Barnarp på Skafferiet ;)) kollade efter om jag kunde se dig ;))
Tänk vilken skillnad på dina bilder
Ha nu en skön kväll
kram
Ja, det är märkligt och också härligt att vi mött varandra här i cyberrymden, Malin. Med en del liknande erfarenheter från livet. Dimsyn och yrsel kan jag också få ibland från nacken. Och ont i öronen och jag vet inte allt. ;) :) Fast man lär sig leva med det, konstigt nog.
RaderaDammsugningen är jag också tacksam för att få hjälp med. Hur trivs du med att bo i lägenhet i stället för att bo i hus med trädgård?
Så kul att ni tog er till Skafferiet här i Barnarp! Det är så roligt för oss som bor här att unga människor vågar satsa på något bra för alla här. Det har saknats en naturlig mötesplats. Helst skulle jag vilja ha en blomsteraffär också i samma hus eller någon annanstans här. Det fanns mycket mer service här när jag flyttade hit än vad det gör här idag. Barnarp ligger för nära Råslätt och stan för att vi ska hit affärer. Fast nu har vi Skafferiet här i alla fall. Och pizzerian. En bra början! :)
Kram
Hej trädgårdsmästarn, hittar du någon gräslök i din täppa i år?
SvaraRaderaNär solen skiner, antar jag att ditt uterum måste vara en mycket
effektiv värmecentral för hela huset. Tänker i så fall föreslå
min husägande granne att bygga ett sådant.
Så snällt av din lönn
att den ger vårens blommor
ett vintertäcke.
En gammal folkgåta dyker upp Vad är detta:.? På dagen fyllda
med kött och ben, på natten gapar tomma.
Din maskrosplanta har öppnat en provblomma idag för att
kolla läget ;) 3 veckor för tidigt. ((Kram)) Kalle
Rabarbern är på gång nu här, Kalle. Fast gräslöken dog förra sommaren om jag minns rätt.
RaderaJa, uterummet hjälper till med uppvärmningen av huset, det stämmer.
Härligt att maskrosen är på gång hos dig!
Kram
Så fint! Nu längtar jag ut till min ö och den vilda skogstomten. Förra sommaren greps jag av en passion att beskära träd och buskar. Det är fascinerande men det straffade sig i form av onda armar och axlar. Dock kommer jag inte att kunna låta bli när jag så småningom kommer ut dit
SvaraRaderaTack, Eva! :)
RaderaJa, aj, aj, så ont man kan få efter trädgårdsarbete, särskilt på våren. Lätt att överanstränga sig. Svårt att låta bli att bry sig om det växande också.
Allt gott!
Jag känner igen mig själv. Hjärnan vill så gärna men kroppen har andra åsikter. Man får ta det pö om pö. Lyssna på inre signaler. Vilken vacker titel du har. Levnadskonstnär. Det vill jag också vara. Söndagskram Bosse
SvaraRaderaJo, Bosse, det är verkligen inte lätt alltid med allt hjärnan vill när inte kroppen riktigt hänger med. Inte lätt att tappa kraft som man en gång hade. Fast man vänjer sig. Lär sig att njuta av pauserna, tycker jag.
RaderaVisst har jag kommit på en vacker titel, levnadskonstnär! Ju mer jag funderade över det, desto mera rätt kändes det för mig. :) Jag känner på mig att du också kan ta dig titeln levnadskonstnär, Bosse. :)
Kram