torsdag 16 september 2010

Besök hos Almi



Idag ska jag till Almi på ett kort möte för att få de första råden om hur jag startar eget. Jag har haft tankarna på att starta eget under kanske sex års tid. Det har känts som mitt sista halmstrå, när allt annat känts osäkert, när jag känt mig rädd för att inte längre få vara sjukskriven, för att inte orka eller kunna få ett arbete, det är då som jag tänkt för mig själv att "då startar jag eget". I mina drömmar och fantasier har jag drivit ett litet pensionat, jag har drömt om att skriva, så klart, jag har drömt och fantiserat om att bli torgknalle, med mera, med mera. Tankarna, drömmarna och fantasierna har gjort mig glad, fått mig att skratta!

Men jag har inte orkat närma mig det i verkligheten förrän nu. Det är först nu som jag är tillräckligt stark för att kunna ta de första stegen för att göra verklighet av min dröm. Märkligt hur det då har sammanfallit med allt annat, med praktikplatsen som passade mig så bra, ja, till och med med utförsäkringen, rent ut sagt.

Det känns som att det finns ett samband, som att det inte är en slump. Utan en mening med det som sker mig just nu i mitt liv. Kanske att alltsammans började med min tanke för så många år sedan. Och att tanken tillsammans med bättre självkänsla, bättre självförtroende, bättre hälsa lett mig dit där jag är just nu.

Jag behöver se bakåt i backspegeln ibland för att se vem jag är idag, för att påminna mig själv om min resa. För att se styrkan i mig själv. Styrkan i människan.

Vi människor är så starka! Fast vi vet inte alltid om vår styrka. Små, små barn vet om sin styrka, de känner inga gränser, vågar allt och lite till, litar till sig själva och sin kropp, slänger sig handlöst ut i världen. Behöver dock vuxna som finns där som livräddare ibland.

Kanske att någon människa någon gång för länge, länge sedan tryckt ned kraften i dig, gjort dig svag. Som vuxen kan jag nästan alltid hitta tillbaka till kraften inifrån mig själv. Ibland av mig själv, ibland med hjälp av någon annan.

Efter besöket hos Almi:

"Så långt som du har kommit, det är bara att köra på". Sa han på Almi. Han kände igen företagen jag ska jobba för, han kände igen tidningar som jag har skrivit i. Han kom till och med ihåg några av artiklarna som jag skrivit, till min stora glädje.

Jag tänker göra det.

Jag tänker starta eget.

Och nu har jag fått vet hur jag ska göra det.

Skatteverket nästa.

8 kommentarer:

  1. Härligt! Grattis, vad ska du ha för verksamhet?
    Jag hade också velat skaffa eget men jag är för rädd för förändringar så jag vågar inte :/

    Kram!
    f

    SvaraRadera
  2. WOW, det här e STORT! Så stolt du måste känna dig. Du måste ha växt flera centimeter den senaste tiden ;)

    GRATTIS & LYCKA TILL!

    SvaraRadera
  3. Vad roligt! Vilket positivt möte ni hade.
    Lycka Till Anna-Karin :)

    SvaraRadera
  4. Jag bugar, och önskar ALL lycka!

    SvaraRadera
  5. Hej Fredrika! Jag ska skriva och sälja artiklar. Jag har två olika företag som vill att jag skriver åt dem. Jag ska börja i liten skala. Jag kan arbeta 25 % idag. Mitt mål är att komma upp till halvtid så småningom.

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  6. Hej Kokoo!

    Ja, jag tror själv att jag vuxit ett par centimetrar, det känns så. :)

    Stort tack för dina ord till mig! Det är fint att kunna bli glad för en annan människas skull, tycker jag.

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  7. Hej Pia!

    Tack för att du läste! Ja, det var ett positivt möte. Nu får jag fullt upp ett tag framöver, fast jag tar små steg. Ett litet steg varje dag. Så tror jag att det blir bra.

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera
  8. Hej Maria!

    Stort tack till dig från mig! :)

    Kram
    Anna-Karin

    SvaraRadera