De här vackra och visa raderna om själens resa är ur boken "En given väg" av Patricia Tudor-Sandahl:
Själens resa
Andlig mognad tar sin tid. Processen är personlig och varje resa sitt eget äventyr. I sin bok "Friends of God" återger Edward Harris Kierkegaards tankar om olika stadier i själens utveckling.
Det första - det estetiska stadiet - utgår ifrån en materialistisk grund. Ordet estetisk kommer från ett grekiskt ord som betyder det yttre, tillfälliga och synliga i motsats till det inre, eviga och osynliga. I denna fas är det den yttre världen som är viktig. Vi strävar efter makt, ära, erkännande, pengar och position. För att komma dit vi vill behandlar vi andra utan hänsyn, som objekt. Lyckan i att nå dessa mål är kortlivad. Snart drivs vi mot nya erövringar samtidigt som vi ängslas för att förlora det vi har. Suget efter det ytliga välbefinnandet är utarmande. Oro för att släpa efter i den sanslösa kapplöpningen skapar ångest som leder till orkeslöshet och förtvivlan. Vi eggas att pressa oss ännu lite mer tills kraften sinar och gränsen är nådd för vad vi orkar.
I det etiska stadiet, den andra fasen i själens resa, väcks ett intresse för det inre livet och en mer humanistisk syn på mänskligt liv. Själens rörelse har nu sin förankring i det inre. Brister i ens tidigare sätt att leva blir markanta. Man börjar inse att livet har ett högre syfte än att tillfredsställa ytliga begär. Relationer utan kärlek och omsorg är inte längre mycket värda. Empati väcks långsamt. Gradvis går det upp för oss att andras liv och andras behov har ett lika stort värde som våra egna. Och att man faktiskt är fri att välja hur man vill leva. Möjligheter danas, kreativitet spirar. På gott och ont, därför att frihet även för med sig ansvar som förpliktigar och som kan väga tungt. I det etiska stadiet frestas man att återgå till den första fasens bekymmerslösa bekvämligheten. Under förevändning av att "man måste" och "man bör" förtinglingar man sig själv för att undkomma frihetens konsekvenser.
Det tredje stadiet i själens resa heter världsandan. Det inleds så snart det går upp för oss att det finns något som är bortom våra sinnen, tankar och vilja, en universell skaparkraft som vi och vår värld är en del av. Nu blir man varse en transcendent verklighet och börjar reflektera över meningen med livet och sin egen plats i det stora mönstret. Kallelsen tar nu form. "Det som egentligen fattas mig är att komma till klarhet med mig själv om vad jag ska göra, inte om vad jag ska veta ... det gäller att finna en sanning som är sanning för mig, att finna en idé för vilken jag vill leva eller dö, står det i dagboken som den unge Kierkegaard skrev. Och i sin dagbok skrev Dag Hammarskjöld:
Du vågar ditt ja - och upplever en mening.
Du upprepar ditt ja - och allt får mening.
När allt blir mening, hur kan du leva annat än ett ja.
(Ur boken "En given väg", Patricia Tudor-Sandahl)
