Solen har strålat över oss mänskobarn denna sommar. Värmen har lockat oss till vila, bad och, ibland, gett oss nätter svåra att sova.
Sensommar; jag tänkte att jag skulle känna mig starkare då än under försommaren. Fast läkningen går långsamt. Långsammare än vanligt.
Jag är trött. Fattig på energi. Fortfarande.
Händer dock att jag omtumlad känner energin och lusten att göra något. Och gör det.
Jag älskar sensommarens mörkare kvällar och nätter. Får mig att sova djupare.
Samtidigt; vemod.
Jag är tacksam för allt härligt jag upplevt denna sommar.
Och önskar mig en lika underbar sensommar som den högsommar vi har haft i år.
