Denna morgon vaknade jag i en dröm där min mamma var så levande. Hon kramade min hand hårt med sin varma hand. Log mot mig med glada ögon.
Att vakna var som att vara med om att hon dog igen framför mina ögon, så smärtsamt.
Jag fick en stark panikattack, den starkaste på länge. Det kändes som att marken försvann under mina fötter där jag gick på köksgolvet. Som att väggarna föll mot mig.
Försökte att fixa lite fredagsfint med tulpaner och plocka undan lite.
Fast insåg att det enda jag orkade med idag var att ta hand om mig själv och Mimmi.
Vila för att hämta kraft igen.
Igår var jag och beställde blommor till min mosters begravning. I blomsteraffären dit jag och mamma brukade gå så ofta och njuta av alla vackra blommor där.
Jag vandrade i mammas kvarter.
I min själ blev hon levande igen.
Vissa dagar när man är i sorg, handlar dagarna om att helt enkelt försöka överleva.
Ta sig igenom dem.
Hämta kraft.
#Blogg 100
