Den
dagen vi alla inser hur stor kostnaden för samhället blir när människor
på grund av hög arbetsbelastning och negativ stress under lång tid får
psykisk ohälsa och blir sjuka och ibland skadade för alltid, kanske vi
äntligen kommer att börja skapa HJÄRNVÄNLIGA arbetsmiljöer och
arbetsplatser.
Arbetsplatser och arbetsmiljöer där vi ser till att också hjärnan mår bra. Det räcker inte med höj- och sänkbara bord och stolar som stöttar nacken och är mjuka att sitta på.
Det behövs frihet från kontorslandskap. Möjlighet till lugn och ro och
ensamhet också under arbetstid. Tid för pauser och eftertanke. Möjlighet
att kunna arbeta långsammare. Rum för vila från intryck. Och massor av
skratt och arbetsglädje. Möjlighet att kunna förändra antalet arbetstimmar beroende på hur hela livssituationen ser ut. Att kunna minska timmarna man jobbar när livet krisar på något sätt, t ex skilsmässa, dödsfall, sjukdom, åldrande anhörig.
En hjärnvänlig arbetsplats - kanske ett konkurrensmedel för framtidens arbetsgivare.
Också en väg till innanförskap i stället för utanförskap, tror jag.
Hjärnvänliga arbetsmiljöer är en vinst för hela samhället. För oss alla.
När ska vi inse det?
#Blogg100 - Dag 62
