När jag tittar ut genom fönstret med morgonyrvakna ögon ser jag frosten på taken och gräset utanför. Nyss var det +30 grader i uterummet. Nu är där frostiga fönsterrutor.
Morgonsolen kryper sakta in med sin värme över den frostiga gräsmattan. Frosten har inte en chans. Långsamt smälter solen bort den. Allt blir grönt. Igen.
Så som Sorgen på en sekund kan göra att en förut levnadsglad människa fryser till is och sjunker samman. Fylld av en gråt som inte alltid orkar fram.
Så som värme, ömhet och tiden långsamt får Sorgen att tyst på tå i natten smyga allt längre bort.
Även om den nog alltid lämnar en skugga där den har varit.
#blogg100 #bloggswe
