Så länge sen jag skrev här nu. Livet, och döden, har kommit emellan. Ibland i livet är det som att man tappar sin kraft och sin väg. Man känner sig omkullkastad och vilsen. Vart ska jag nu? Vad kommer efter detta?
Energin man har räcker till för det nödvändiga. Det basala. Sömn, mat, måttlig motion. I början. Så småningom också för lite mer. Lite till och lite till. Små steg i taget.
Så bra att jag levt ett tag. Att jag varit där förut. Att jag vet att det blir bättre så småningom igen.
Allt har sin tid.
"This too shall pass"
