Mycket märkligt har jag varit med om sedan jag började blogga. En av de sakerna är att jag fått en trogen läsare till min blogg som är Långarydssläkting som jag själv också är. Han heter Kalle och bor i Perstorp. Några dagar innan jul fick jag ett paket från honom som jag öppnade först idag. Jag hade sparat det för att kunna öppna det i lugn och ro när jag var ensam.
Till Kalle: Jag trodde ärligt talat att det kanske var pepparkakor eller choklad i paketet du skickat till mig. Gissa om jag blev överraskad, överväldigad och glad när där var ett hantverksarbete i silverisolit som du gjort till mig! Det lilla fatet med mitt monogram på i silver och en liten maskros ovanför, tänker jag att jag kan lägga mina smycken på när jag tar av mig dem på kvällen. Eller bara njuta av att titta på det, för det är verkligen så vackert. Ett riktigt hantverk.
Jag blev mycket glad för det fina fatet som du gjort till mig och faktiskt rörd. Jag vet inte vad jag ska kunna ge dig tillbaka. När man får något får man ju lust att ge tillbaka som människa. Jag ska fundera, men så länge vill jag ge dig ett stort tack både för det vackra lilla fatet du gjort till mig och för att du följer min blogg så troget. Också för alla andra små överraskningar, tidningsurklipp och annat som du skickar till mig så generöst och som säkert Posten också skulle tacka dig för att du gör, tycker jag. Jag har en liten tanke på mitt eget sätt att tacka dig på, men det får bli en överraskning till dig den dagen i så fall.
En riktigt God fortsättning på julen och ett Gott Nytt År önskar jag dig, Kalle.
