Var är Passagen idag?

Idag gick det inte att få kontakt med Passagen för mig. Så bra att jag har mina bloggar här på Blogspot då. Jag har ändrat namnen på bloggarna i Blogspot. Det var inte så smart att ha samma namn på alla bloggarna. Jag fick goda råd av Kojiki och nu heter min första blogg på Blogspot "Maskroskvinnans Tankefrön". Min andra blogg här på Blogspot heter nu "Maskroskvinnans eviga sommar". På så sätt hoppas jag att det ska bli lättare att hitta till de olika bloggarna för dig som vill läsa.

Idag har jag bloggat i "Maskroskvinnans Tankefrön", här på Blogspot. Jag har lust att blogga i "Maskroskvinnans eviga sommar" också. Det har jag haft lust till hela veckan egentligen, men jag har inte fått tiden att räcka till.

Just "Maskroskvinnans eviga sommar", den bloggen känner jag väldigt starkt för. Min tanke är att i "Maskroskvinnans eviga sommar", ska det andas sommarstämning året runt. Det känns som att jag målar en tavla när jag skriver i den. Den allra vackraste sommartavla. En tavla med både färger, dofter, musik och ord. Det var en idé som bara kom till mig och jag följde den på impuls, utan att tänka efter. Tanken på den bloggen gör mig både varm och glad i hjärtat.

Det gör mina andra bloggar också. Snart är det precis ett år sedan jag började blogga på riktigt i mitt liv. Det har varit ett omtumlande år för mig. Jag tror inte att jag hade kunnat hitta en hobby som skulle passat mig bättre än just att blogga.

Jag bara älskar att blogga! Och snart ska jag köpa mig en ny laptop för pengarna jag fick när jag fyllde 50 år i våras. De skulle egentligen vara till en hund. Men sedan så öppnade det sig plötsligt möjligheter för mig att börja arbeta på riktigt. Och då får drömmen om en hund vänta. Det får bli en laptop i stället. En laptop som är bara min egen och som är den bästa laptop man kan tänka sig för att just blogga. Jag tar gärna emot tips på en bra laptop från er som läser det här.

Per Gessle "I want you to know"

Viskningar

Här sitter jag en alldeles vanlig lördag i februari och äter frukost.Det är lugnt och stilla både i huset och utanför. Då tycker jag att det är mysigt att blogga lite vid sidan om själva frukostätandet.

Ibland när jag bloggar och skriver på tangentbordet, så kan jag få en känsla av att jag viskar fram mina ord. Likadant när jag får kommentarer. För det mesta så känns det som viskningar som jag får genom orden. Mjuka, fina, små viskningar.

Det känns så fint för mig. För jag är känslig för höga ljud, starka röster och skrik. Det hör till efter utbrändheten, just den här känsligheten.

Jag tror också att känslan av viskningar när jag bloggar, lite är känslan av att man får dela varandras tankar. Egentligen på sätt och vis "okända" människors tankar. Känslan av att få dela varandras hemligheter. Och hemligheter viskar man till varandra, eller hur?

Jag tycker om den där känslan av att jag viskar fram det jag skriver. Det får mig att skriva mjukare på tangenterna med mina fingrar. Det får mig att känna mig lugn och trygg i orden.

Så, psssssst, jag hoppas att ni hör det jag viskar till er nu. Viska gärna tillbaka, om ni har lust.