Det är ett äventyr att försöka lära sig nya saker. En utmaning. Nu ska jag se om jag lyckas med att skriva inlägg från min mobiltelefon.
torsdag 3 maj 2012
Klyftorna ökar i skolan
Klyftorna ökar i skolan, läser jag i Ekot. Inte nog med att klyftorna ökar i samhället. Klyftorna ökar också i skolan.
Det är barn som drabbas i båda fallen. Barn som inte har någon som helst egen makt att förändra för sig själva. Barn som är helt utlämnade till oss vuxna, till våra beslut och handlingar.
Ökade klyftor redan när man är barn, innebär ett försvagat samhälle på lång sikt anser jag.
Nej tack till ökade klyftor i samhället överhuvudtaget.
Jag vill att klyftorna i samhället mellan människor minskar i stället för ökar.
Det finns politiker som har makt, medel och möjlighet att arbeta i riktning mot minskade klyftor i samhället i stället för ökade klyftor.
Vilket samhälle är det de med makt i Sverige strävar efter idag, undrar jag? Vill vi verkligen ha ett sådant samhälle i Sverige?
Jag vill det inte.
Se även: "Skolan allt mer ojämlik".
Löfven: Blandade elevgrupper ska stå i skollagen
Gymnasielärare: Nu räcker det
Det är barn som drabbas i båda fallen. Barn som inte har någon som helst egen makt att förändra för sig själva. Barn som är helt utlämnade till oss vuxna, till våra beslut och handlingar.
Ökade klyftor redan när man är barn, innebär ett försvagat samhälle på lång sikt anser jag.
Nej tack till ökade klyftor i samhället överhuvudtaget.
Jag vill att klyftorna i samhället mellan människor minskar i stället för ökar.
Det finns politiker som har makt, medel och möjlighet att arbeta i riktning mot minskade klyftor i samhället i stället för ökade klyftor.
Vilket samhälle är det de med makt i Sverige strävar efter idag, undrar jag? Vill vi verkligen ha ett sådant samhälle i Sverige?
Jag vill det inte.
Se även: "Skolan allt mer ojämlik".
Löfven: Blandade elevgrupper ska stå i skollagen
Gymnasielärare: Nu räcker det
Resa från då till nu
Jag rensar bland papper, anteckningar och foton efter mamma. Jag visste inte att hon hade skrivit så mycket som hon gjort, skrivit ned sina tankar och känslor. Hela mitt eget liv passerar förbi på samma gång. Ibland på ont, ibland på gott. Ofta rinner tårarna. Länge.
Ibland dyker det upp frågor jag skulle vilja ställa till mamma.
Ibland hittar jag svar på något jag undrat över.
Det är en omtumlande resa jag gör just nu i mitt liv.
Det jag gör känns som det mest tyngsta sedan mamma dött. Troligen är det något jag ska lära mig nu igen. Jag ska få med mig erfarenheter. Nya insikter.
Det allra mesta slänger jag i den stora blå plastsäcken. Det känns bra.
Nu släpper jag taget för idag om allt som varit för att vila i nuet.
Därute är det vår på riktigt. Fågelkvitter, solsken, insekter och blommor. Gräs som snart behöver klippas.
Jag har en hundvalp att ta hand om. Som också behöver klippas.
Jag har mig själv att ta hand om också.
Fast där inuti mig sitter det någon liten som skriker högt "Ta hand om mig, jag orkar inte längre".
Jag känner mig så trött.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)