Lättat på ryggsäcken

Jag har ju känt det lite väl tungt i ryggsäcken när det gäller jobbet ett tag nu. Det har fyllts på med den ena tidningen efter den andra som jag ska skriva artiklar till. Och idag kände jag att jag får helt enkelt inte ihop det. Det var för mycket.

Hade det här varit för tolv år sedan, då hade jag öst på för fullt. Gett järnet. Satsat allt. Jobbat snabbare och snabbare och snabbare. Ända tills jag blev yr. Och ännu längre. Ända tills jag gick rakt in i den berömda väggen.

Så gör jag inte längre. Istället så åkte jag in till min chef och sa hur jag kände det och bad honom om hjälp med att planera jobbet. Vi kom fram till en bra lösning, som dessutom blev bra för inte bara mig själv, utan också för andra inblandade personer.

Jag är så glad att jag gör just så här idag. Och att jag gör det utan att tveka. Utan att känna mig rädd för att förlora jobb, status eller känna mig rädd att inte vara omtyckt.

Jag tror att vi skulle våga säga nej lite oftare, där ute i arbetslivet. Ifrågasätta när ryggsäcken känns för tung. Kanske hitta en bättre lösning.

Jag tror att alla skulle bli vinnare på det. Vi skulle må bättre. Vi skulle få mer tid för att ta hand om både oss själva och varandra. Det är min starka övertygelse.

Våga säga nej när du känner att din ryggsäck är för tung att bära.

Våga be om hjälp.

Våga vara lite mindre flitig.

Våga ta bättre hand om dig själv.

Dagens låt: Darin "Viva la vida"

Dagens låt i min blogg idag kändes så självklar; Darins fina "Viva la vida". För sån som låten känner jag mig idag. Så glad, så hoppfull, så lätt och nästan dansande. Fast jag egentligen har lite för mycket omkring mig, så känner jag mig så väldigt glad just idag.

Stackars ni läsare av min blogg...

Ja, jag säger det igen. Stackars ni läsare av min blogg. För jag är ju en maskros. Och det vet ni väl, hur de sprider sig. Ja, just det. Som ogräs. Dyker upp där man minst anar det.

Just nu så är jag igång och bloggar på Passagen till och från. Lite då och då. Och lite då och då så bloggar jag i min blogg här på Blogspot, Maskroskvinnans Tankefrön.

Sån är jag. Det är bara att acceptera. Jag gillar att vara sån som jag är. Jag gillar att hoppa mellan olika ställen känner jag. Så jag fortsätter med det, tänker jag. Jag sprider mig lite varstans. Som värsta ogräset.

Den som vill får leta efter mig, alltid har jag fått mina ord på pränt någonstans under dagen. Antingen här. Eller på Passagen. Eller på båda ställena på samma dag.

Glad och skit samma

Idag vaknade jag jättetidigt, redan vid klockan halv fem och sedan kunde jag inte somna om. För då kom gryningsljuset och lyste in mellan fönsterkarmen och rullgardinskanten. Det är härligt nu, tycker jag, att få vakna till dagsljuset igen.

Det kändes ljust, men när jag drog upp rullgardinen, så var det gråmulet mildväder därute. Fast jag blev glad för det. Det smälter snön och lite skönt är det att få vila ögonen ibland från den starka vårsolen.

Jag känner mig så glad idag! Ibland så undrar jag var alla dessa känslor kommer från. Att liksom bara vakna en helt vanlig torsdag och känna sig glad! Är det hormoner eller är det något annat? Skit samma.

Skit samma, är ett uttryck som jag och Carola övar oss i att använda lite då och då för att ta ned saker och ting på jorden, inte grunna för mycket, inte städa för mycket och absolut inte damma för mycket nu när vårljuset lyser in. Om vi ser att det är väldigt dammigt i ett hörn, så tänker vi "Skit samma" i stället för att damma. Ett litet tips, så här i vårtider, ett annat sätt att leva, kan man säga. Kanske en helt ny livsstil. Skit samma!

Fast allt i livet är inte skit samma. Att få vakna en alldeles vanlig dag och känna sig glad, det är mera Halleluja, tycker i alla fall jag.