Det är underbart med de långa ljusa försommarkvällarna. Och de ljusa morgnarna också. Fast jag får inte de sovtimmar som jag behöver den här tiden på året. Jag blir så trött av allt ljuset.
Ibland smyger jag ner i gillestugan en stund på dagen och gömmer mig för ljuset.
Jag njuter av att se att snart, snart är där utspruckna blad på träden som ger trädskugga att vila ljuströtta ögon i.
Idag ska jag försöka få tag i mörkläggningsgardiner på Ikea att dra för fönstren i sovrummet på natten.
Man behöver ett svalt och mörkt sovrum på natten för att få den djupa läkande nattsömnen som ger kraft till en människa. Min känslighet för ljus har ökat med åren och alldeles särskilt mycket efter utmattningen.
Det handlar om balans mellan ljus och mörker i det här fallet också.
Precis som livet självt.
#Blogg100 - Dag 56
