Stark ekonomi och barnfattigdom?

I nyheterna på nätet såg jag igår en länk med grafik över barnfattigdomen i Sverige jämfört med andra länder. Idag läser jag i nyheterna att svensk ekonomi är stark. Det känns som ett hån mot de fattiga barnen i Sverige, mot de människor som utförsäkras, mot de sjuka som pressas av Försäkringskassan och mot andra svaga grupper som får allt mindre medan andra får allt mer.

Den nya grafiken i den första länken visar den existerande barnfattigdomen i Sverige år 2012.

Hur i hela friden kan vi svenskar acceptera detta? Det handlar om barn.

Vi kan skänka pengar och sitta framför TV:n och se faddergalor. Det är bra.

Fast hur kommer det sig att vi har så lätt att blunda för den barnfattigdom som finns här så nära oss, i Sverige?

Skäms, makthavare, säger jag. Ni har makten att förändra. Gör något.

Alla barn är alla vuxnas ansvar. Sverige är ett rikt land och har råd att ta hand om barnen. Att inte göra det, blir kostsamt på längre sikt för samhället.

Sprid gärna länkarna vidare. 

Ännu en länk om barnfattigdomen: Unicefs rapport där Sverige hamnar på 22:a plats

Ansökan om permanent sjukersättning

Motvilligt, fast samtidigt med ödmjukhet inför livet, fyllde jag åter igen i ansökan om permanent sjukersättning till 3/4 i morse.

Tårarna rann stilla nedför kinderna.

För jag vill ju inget hellre än att vara helt frisk och arbetsför till 100 %.

Jag älskade verkligen att arbeta, mitt arbete och att ha jobbarkompisar.

Att vara ekonomiskt självförsörjande.

Ske det som nu ska ske.

Acceptans.