Om jag sa till dig,
"nu har tiggarna i vår stad
blivit så många
att jag inte längre
orkar möta alla deras blickar
utan tar en omväg
för att slippa smärtan
i mig ibland"
Om jag sa till dig,
"mitt bröst värker
av sorg
när jag hör hur
nynazisterna
har ett starkt fäste
i staden där jag bor"
Om jag sa till dig,
"nu är jag så
hudlös
att tårarna
faller fritt
som vattnet
i ett vattenfall
nedför mina kinder
när jag läser
om mamman som förlorat
två söner i flygolyckan igår"
Om jag sa till dig,
"mitt hjärta blöder
när jag läser om
de orimligt ökade klyftorna
i landet där jag växte upp
i tron att vi alla hade
samma värde som människor"
Om jag sa till dig,
"nu orkar jag inte
tänka på
alla de människor
som utförsäkras
och fattiggörs
i vårt rika land
Sverige fortfarande"
Om jag sa till dig
"Nu är jag hudlös, nu orkar jag inte mer"
Skulle du hålla om mig då?
Säga till mig att
alltid hoppas
alltid tro
Skulle du bära mig,
en stund,
tills jag orkar
på egna ben igen?
(Anna-Karin)
#blogg100
