Det händer så mycket nu i världen kring detta virus corona. Det är svårt att ta in allt som sker. Ofta känner jag overklighetskänslor, ungefär som när man är i chock. Som att jag bara tar in det i taget som jag orkar med. Som att där är något i mig som skyddar mig så det inte blir för mycket.
Jag tillhör inte någon nämnd riskgrupp. Inte heller är jag 70+. Men jag är ändå försiktig nu när det gäller fysiska möten. Håller avstånd. Tvättar händerna. Reser inte iväg hemifrån. Undviker att gå in i affärer och trängsel. Promenerar och är i trädgården. Gör som myndigheterna säger att vi ska göra nu i Sverige.
Jag litar till att trots att detta visserligen är en mycket märklig och historiskt ovanlig situation som mänskligheten hamnat i, så kommer allt att vända en dag. Inte över en dag. Men så småningom, så sakta så blir mycket som förut igen. Jag vilar i tillit och i tron på människans styrka tillsammans.
HÄR är en bra länk om att hantera sin oro i corona-tider. Det är fullt mänskligt att känna oro i dessa tider.