 |
| Bilden har jag lånat från www.blogs.se |
Ni som följt min blogg en längre tid har kanske läst förut om att jag som bloggar här egentligen inte skulle finnas.
Experter och läkare sa att min mamma som varit mycket svårt sjuk och nära att dö, aldrig skulle kunna få egna barn. Fast min pappa sa till min mamma att "så klart att vi kan få barn".
Det var 50-tal. I Tyskland fanns mängder av små och stora ungar som behövde komma bort från tuffa livsvillkor efter ett andra världskrig för en längre eller kortare period. Min mamma och pappa sökte om att få ta hand om en liten pojke på fyra år över sommaren.
Fast det var en flicka på nio år från Tyskland som de mötte på stationen den sommaren. Och jag fanns inte ens i deras tankar då. Eller? Vem kan säkert veta?
Flickan från Tyskland hette Karin. Hon lekte ofta med min mammas systrars döttrar. Hon lärde sig mer och mer svenska. Många somrar kom hon tillbaka och bodde hos min mammas ena syster. Hon hade blivit bästis med min kusin och de olika familjerna började besöka varandra.
Sedan kom jag.
Till inte minst experternas stora förvåning blev min mamma gravid och födde mig. En fullt frisk liten vild unge med stor aptit och massor med glädje i sig.
Mamma och pappa brukade berätta för mig när jag var liten om Karin. Hur hon hade bott sin allra första sommar i Sverige hos dem.
Kanske kände jag lite svartsjuka när jag hörde dem berätta om henne, jag vet inte.
Det jag vet är att jag en gång berättade för min mamma att jag hade sett när Karin var hos mamma och pappa den där sommaren. För jag var uppe i himlen hos Gud då. Där uppifrån kunde jag så klart se precis allt som hände på jorden.
Jag såg hur min pappa lekte med Karin och ville också vara med där och leka i den stora blommande trädgården, springa bland alla buskarna och träden med dem. Hur Karin gungade där i trädgården.
Jag sa till Gud att jag ville vara med där och leka i just den trädgården.
Fast då sa Gud till mig: "Lugna dig. Du måste födas först".
Karin blev så småningom kär i en man i Tyskland. Han följde med till Sverige och hade med sig sin lillebror. Som blev kär i Karins bästis i Sverige. Alltså min kusin. De förlovade sig och gifte sig. Min kusin flyttade till Tyskland. Hon lever där fortfarande och har två barn som talar både svenska och tyska och som nu bildar egna familjer. Karin är svägerska med min kusin sedan många år tillbaka.
Livet är förunderligt.
Ingen kan veta vad den handling du gör idag kommer att betyda för en annan människa idag eller längre fram.
Hur våra liv flätas samman genom det vi gör i denna stund.
#Blogg100 - Dag 6
