Idag ser jag ett gnistrande snölandskap utanför mitt fönster. Solen står lågt på den ljusblå himlen. Ger långa skuggor över snön där ännu ingen fot eller tass har trampat.
Jag är lycklig att det är december nu. Att jag har tagit mig igenom hösten. En dag i taget. Jag har fått prata mig själv ur sängen varje morgon. Men nu är jag här. December ...
Många minnen som väcks i mig. Minnen från hur det var för ett år sedan vid den här tiden. Tårarna trillar oftare än förut. Jag tycker inte om att gå till en snötäckt grav, hur vackert det än är.
Ändå vinner de glada minnena i mig över de tunga. De är så många, många fler.
Sorgen och glädjen, sida vid sida.
Genom livet.
In i döden.
För oss alla.
