I helgen har jag hjälpt yngsta dottern att tapetsera en hall. Den första våden var den krångligaste att få upp. Eller, nej, det var nog den andra som var mest krånglig.
När vi satte upp den tredje tapetvåden på väggen hade jag klurat ut mönsterpassningen.
Efter det ropades jag in som "Specialisten" under tapetseringen och fick inte lämna lägenheten förrän tillräckligt mycket hade gjorts den dagen.
Jag tapetserade och målade en del förr om åren. Nu är det länge sedan. Roligt att känna att kunskapen och känslan om hur man gör finns kvar i minnet fortfarande.
Det är väl samma sak med att tapetsera som att lära sig cykla, tänker jag.
Har man en gång gjort det, så minns man det för alltid.
