Idag var jag hos min härliga hårfrisörska. Det är underbart att få bli ompysslad, få håret tvättat och ompysslat av någon annans händer, tycker jag.
Min hårfrisörska kunde se på håret och hårbotten att jag har haft det stressigt. Jag har också själv märkt det på att jag har tappat mer hår än jag brukar den senaste tiden. Kroppen ger sig till känna, försöker att återhämta sig. Och det får ta den tid det tar. Jag gör det jag kan för att komma igen. Hitta balansen i mig igen.
Jag kände mig hur som helst ovanligt välkammad när jag lämnade frisersalongen idag.
När jag ser bilden på mig själv ser jag sorgen någonstans i min blick. Fast att jag ler. Det är ett halvt år nu sedan mamma dog och jag saknar henne varje dag, drömmer ofta om henne på nätterna, drömmer om att hon fortfarande lever.
Sorg är ett arbete och får ta den tid den behöver. Det är något man ska igenom i stället för att försöka fly undan den.
