Igår firade vi äldsta dotterns födelsedag hemma hos oss. Hon bjöd på smörgåstårta. 12 personers fast att vi var sju personer på kalaset. Smörgåstårtan gick åt som smör i solskenet. Det finns bara en liten bit kvar som jag tänker äta upp idag.
Smörgåstårta är nästan allra bäst dagen efter kalaset, tycker jag. Jag vet inte varför jag känner det så. Kanske för att jag kan njuta av den helt i lugn och ro då och inte behöver tänka på gästerna eller fokusera på något annat än själva smörgåstårtan.
Det var ett roligt födelsedagskalas med den lilla nära kretsen av de människor jag älskar. Mycket prat och skratt. Vi kunde sitta i det inglasade uterummet. Där var 24 grader varmt. Och vi satt kvar där en bra stund efter att solen gått ned. Fantastiskt vilket vårväder redan! Kändes som en sommarkväll igår kväll i uterummet.
Fast hur min lilla unge har kunnat bli 26 år, det kan jag inte fatta.
Vad är tid? Och vad hände egentligen alla de där åren sedan hon sov under mitt hjärta?
Det händer att jag börjar känna mig gammal.
Fast det får man inte skriva ju.
Eller?
#Blogg100 - Dag 11
