I helgen var det bakslag för våren. Snö hos mig och kalla vindar. Jag är fortfarande så trött. Fast lyckades ändå komma iväg på ett släktkalas i lördags.
Dagen efter kalaset var jag ännu tröttare. Jag somnar mitt på dagen ibland nu, så fort jag lägger mig ned. Det har jag inte gjort på ett bra tag.
Men två flyttningar efter jul har tagit ut sin rätt. Alla förändringar som sker och skett i mitt liv nu igen tröttar min kropp och min själ. Också positiva förändringar har sin ställtid i livet.
Så jag låter återhämtningen få ta sin tid. Låter saker och ting landa innan jag skyndar vidare i livet.
Om knappt tre veckor landar flygplanet med äldsta dottern från Australien.
Då kanske rabarbern i grönsakslandet har vuxit så mycket att jag kan bjuda henne på rabarberpaj. Jag kan i alla fall se de röda knopparna sticka upp ur den mörka jorden nu.
Våren, kom tillbaka snart igen!
Jag vill tussilago, scillor och vitsippor!
#blogg100 #bloggswe
