1 januari 2011. Det regnade inatt. Nu blåser det rejält. Ljuden från regn och blåst känns som nya efter den långa snöiga vintern. Är våren på väg? Ja, jag tror det. Regnet inatt måste ha varit det här årets första vårtecken. Nu är tid att börja samla vårtecken. Alla dessa skator som jag ser nu är vårtecken för mig, ett av de första.
Jag är vaken och känner mig piggare än normalt. Fast jag sovit mindre än normalt. Antingen behöver jag sova mindre nu för tiden än jag gör. Kanske har jag blivit så gammal. Eller så har jag bara råkat vakna i en pigg fas i sömnen och kommer snart att känna mig helt slut.
Det blev sent inatt. Ja, i alla fall med tanke på när jag lägger mig i vanliga fall. Jag somnade kanske vid klockan tre efter att ha plockat undan och diskat efter den lilla mysiga nyårsfesten hemma hos mig.
Sträckningen som jag fick efter att ha ramlat i förrgår kändes igår. Ont som bara den. Men idag känns det så mycket bättre. Jag slutar aldrig att förvånas över kroppens självläkningsförmåga.
1 januari 2011... och jag andas fortfarande, mitt hjärta bultar och jag är pigg som en lärka.
Tack!
