Trädet har fler än 20.000 följare där. Från hela världen. Jag såg en av kommentarerna där som var ungefär: "Oh my God! I have just become follower of a tree!".
Trädet fotograferas från samma synvinkel vid olika tillfälllen. Det har fotograferats i två års tid nu. Fotografen heter Patrik Svedberg. Jag hade glädjen att träffa honom och prata lite med honom vid utställningen. Han berättade att han cyklade till jobbet förbi trädet varje dag och tyckte att det var så vackert. Sen har han fotograferat det till och från.
När jag stod där under trädet och såg alla bilderna tänkte jag hur många bilder det var på ett och samma träd. Ändå inte en enda gång samma bild. Det säger mig något om livet. Hur mycket nytt jag kan uppleva varje dag genom att bara vara närvarande i det som är. Förändringen är runt och i livet hela tiden. Jag behöver inte jaga efter den.
Trädet och utställningen nämndes också i nyheterna strax innan utställningen.
Jag ÄLSKAR de här pilarna längs med Vättern. Broccoliträdet var underbart. Bilderna på det var placerade under själva trädet. 40 fantastiska bilder och den ena bilden inte lik den andra. Jag hade några favoriter där. Helst av allt skulle jag vilja ha en av bilderna på väggen hemma hos mig. Kunna titta på den och minnas hur det känns när det är sommar och jag sitter under pilen och vilar mig i skuggan och hör Vätterns vågor. Kanske har jag en sådan tavla hemma hos mig en dag, vem vet? Drömmar kan bli verklighet, det vet jag.
Mimmi var med och tittade på fotoutställningen. Eller om hon nu mer tittade på de andra vovvarna som var där kanske.
Vi köpte broccoliglass från Mormor Magdas glass. En unikt framtagen och väldigt god glass just för den här vernissagen.
Jag önskar mig fler utomhusutställningar och andra kulturevenemang här där jag bor. Här finns så många möjligheter om vi bara tar vara på det. I min älskade Vätterbygd.
Kultur i alla dess former är viktigt för oss människor och för våra själar.
