fredag 30 april 2010

Maskroskvinnans Vårtal


Jag kom på att jag har ju möjligheten att få förverkliga en dröm idag. Jag kan hålla ett vårtal här i min blogg. Så det tänker jag göra nu.

Vårtal ska det finnas en mening i, något viktigt att förmedla, känner jag. Det viktigaste jag vill säga till den som läser mitt vårtal är att älska. Att sätta kärleken främst. Vem eller vad det än är du älskar, så älska...

Älska din katt, din soptunna, din man, ditt barn, din lärare, din granne, din dammsugare, din trädgård, himlen och solen och månen. Älska...

Och när du älskar någon eller något, visa det!

Du kanske är en sådan människa som visar att du älskar genom att berätta det.

Du kanske är en sådan människa som visar att du älskar genom att ge bort en present eller en blomma.

Du kanske är en sådan människa som visar att du älskar genom att hjälpa den du älskar med något.

Du kanske är en sådan människa som visar att du älskar genom att ge den du älskar en kram eller en kyss.

Du kanske är en sådan människa som visar att du älskar någon genom att umgås med den du älskar.

Hur du än gör...

Älska...

Visa världen din kärlek!

Det är det viktigaste vi kan göra för varandra här i världen.

Börja våren med att visa världen att du älskar redan här och nu!

Det kan aldrig någonsin bli för mycket kärlek här i världen.

Beautiful Blogger Award


Jag har fått en Beautiful Blogger Award från Gunilla och jag tackar dig för det, Gunilla. Det var ju du som lärde mig det här med att länka i bloggar en gång i tiden. Och nu får jag repetera det igen så att det sitter ordentligt.

Det jag nu ska göra är att ge Awarden vidare till sju andra bloggare och länka till dem. Sedan ska jag berätta sju saker om mig själv här i min egen blogg.

De jag skickar Awarden till är en del nya bloggvänner på Blogspot och en del bloggvänner som jag känt en längre tid på Passagen. En härlig blandning, tycker jag själv, av personliga bloggare.

Annikas brygga

Välkommen till Lilla Huset

Yogaquinna

Gudinnerummet

Vägen mot en diagnos

Carolas Funderingar

Recurven Hood

Det är så klart helt upp till var och en vad man vill göra med sin Award. Inga som helst förpliktelser.

Sju saker om mig själv:

1. Jag är inte särskilt förtjust i att laga mat nu för tiden. Fast efterrätter gillar jag att göra och att garnera smörgåstårtor och bakverk.

2. Jag är naturälskare.

3. Jag är en hängiven yogautövare fast just nu en lat sådan.

4. Att meditera har blivit en livsstil för mig.

5. Jag strävar efter att leva i nuet utan att glömma mina erfarenheter i livet.

6. Jag gillar chokladpraliner.

7. Jag finns på Facebook och gillar faktiskt att vara där, till min egen stora förvåning. Den som vill är välkommen att bli min vän där.

Jag önskar alla en riktigt härlig Valborgshelg!

Valborgsmässoafton för mig


När jag var liten skulle man ha en ny vårkappa på Valborgsmässoafton. Sedan skulle man stå stilla bredvid sin familj och lyssna på vårtal och vårsånger huttrandes i kylan och fullt med spring i benen. Efter evighetslänge tände man brasan. Mina ben fick springa fritt. Fast inte alltför nära elden, för mamma var rädd att jag skulle fatta eld då.

Jag kan känna doften och värmen från elden och höra hur vi ungar skrattade och ropade när vi sprang där, runt valborgsmässoelden. Jag var lycklig! I min nya vårkappa med en förstamajblomma på bröstet. Och fullt av spring i mina ben.

När jag blev förälder ville jag att mina barn också skulle få härliga minnen från Valborgsmässoafton. Där jag bor firar man Valborg alldeles intill sjön och det är scouterna som organiserar firandet. Det är en stor brasa. När det blir skymning, kommer tre scouter i kanot glidandes över från andra sidan sjön och de har facklor i sina händer. Sedan vandrar de från sjökanten upp till brasan och tänder den. Det är mycket stämningsfullt.

Man har gått ur huse och står samlade uppe på en stor kulle med fin utsikt över alltsammans. Barnen behöver sällan stå stilla intill sin familj med spring i benen, utan får springa fritt omkring fulla av glädje. En del har majblommor på jackan. Sällan ser jag nya vårkappor.

Sedan blir det vårtal, vårsånger, kokt korv med bröd, lotterier och till sist ett fantastiskt vackert fyrverkeri som speglar sig i den lilla sjön.

Det här är en av de två största händelserna i det samhälle där jag bor under hela året. Det är en av de två dagar på året som jag ser vilka som egentligen bor här. Där jag bor är som en sovstad till Jönköping, så normalt ser man inte att här bor så många. Antingen är de på väg till eller från sina jobb, eller så är de hemma. Men den här kvällen, då häpnar man när man går ut. Oj då, brukar jag tänka. Bor det verkligen så många människor här?

Min äldsta dotter har varit engagerad i firandet vid Valborg som scout i kanske tio år. I år är första gången hon inte är hemma. Det känns konstigt och ovant. Jag har nästan inte lust att gå dit i år. Jag kommer att sakna henne så mycket. Förra året var hon en av dem som kom glidandes i kanot: Hon fick tända brasan med sin fackla som hon höll i sina varma händer. Nu är hon i Brighton.

Men jag vet att hon gillar att vi gynnar scoutföreningen i samhället. Den gör stor nytta för alla barn och unga här. Så jag gissar, att när det blir kväll, då står jag där. I min gamla vinterkappa. Med spring i benen. Alldeles stilla bland de vuxna. Och ser på när man tänder valborgsmässoelden.

Sedan köper jag min korv med bröd, köper lotter och vinner mjölkchoklad. Skänker pengar till fyrverkeriet. Får nackspärr av att titta på fyrverkeriet. Och tänker, att nästa år är hon säkert med oss och firar här hemma igen. Och är lycklig för att hon har det bra där hon är och för att de jag älskar allra mest här i världen lever.