Jag, mamma och lillebror klev på bussen för att åka på en två dagars semester till Danmark.
Det var den första semestern på flera år för oss själva som en liten
ny familj sedan vi lämnat vårt hus, släktingar och vänner. Den första
semestern sedan pappa varit i fängelse och till sist skilsmässan. Den
första semestern för vår nya familj, den där vi var tre i stället för
fyra människor. Äntligen hade mamma blivit så stark igen att hon kunde
jobba och spara ihop pengar till något roligt för oss tre. Jag hade
också jobbat på skollov och på sommaren för att tjäna pengar till
semesterresan.
Jag kände mig glad och förväntansfull. Det var spännande att åka turistbuss. Att åka båt var ännu mera spännande.
Vi skulle bo på hotell en natt. Det kändes nästan för bra för att vara sant.
Det bästa av allt var att mamma var glad på riktigt igen. Hon
skrattade och skojade och pratade med oss och med reskamraterna. Hon
vågade både åka buss och båt och bo på hotell fast att hon hade ångest
fortfarande. Men mamma var nu så stark att ångesten, även om den var
där, inte längre styrde hennes liv.
Resans slutmål var Åhus. Där vandrade vi först runt på en guidad tur. Sedan fick vi tid för shopping.
Jag minns att jag och lillebror följde med mamma till en klädaffär.
Hon hittade en blus i syntettyg med korta ärmar. Den hade glada färger i
ganska stora rutor. Blått, rött, grönt och lite gult. En blus för den
som är glad. En blus som mamma hade råd att köpa. Den första blusen på
flera år som mamma hade råd att köpa till sig själv.
Mamma var så fin i blusen, tyckte jag. Det var som att hennes rygg
blev rakare när hon fick på sig den. Hon började le och hennes ögon
glittrade mot oss.
- Den tar jag, sa mamma. Jag och lillebror såg glada på när hon gick till kassan och betalade blusen.
Det är något speciellt med att ha så mycket pengar att man själv kan
välja sina egna kläder. Inte så att man är mera värd som människa för
att man har valt sina egna kläder. Det handlar om vad det ger mig som
människa att själv få göra valet. Att få känna efter vad jag själv
tycker om. Vad som känns skönast att bära på kroppen för just mig.
Vilken färg som jag trivs bäst i. Det handlar om en väg till att lära
känna mig själv, den jag är. Alldeles särskilt efter en stor livskris
när det är som att lära känna en människa som man en gång kände, fast
som nu är så förändrad att det är som att lära känna en helt ny
människa. Sig själv fast ändå inte sig själv. Sitt nya jag.
Jag tog kort med min kamera under resan. Där finns foton på mamma i sin nya blus med lillebror intill sig.
Där är kort på de vackra gamla husen i Åhus i Danmark. Hotellrummet.
Jag sparade precis allt jag kunde komma på kring resan. Biljetter. Kvitton. Servetter.
När jag kom hem igen tog jag en röd pärm, satte vita papper i den och
klistrade in alla minnen från vår lilla återvunna familjs allra första
semesterresa i den.
Och jag var såååå lycklig!
