Det finns drömmar som jag kan äta och som smälter i munnen när jag äter dem. De där goda kakorna som heter drömmar. Och så finns det drömmar som jag kan drömma men inte äta. Ändå uppleva, smaka på dem i mina tankar, se dem framför mig, njuta i förskott av det jag drömmer om.
Ibland händer det att det jag drömt om blir till verklighet. Det som en gång började som en önskan som kom sjungande till mig rakt från mitt hjärta, blir något jag kan ta på, något jag får känna inte bara i tanken och fantasin, utan också i min verklighet.
Vad är egentligen skillnaden, tänker jag? Vad är skillnaden mellan att drömma om något, att se det framför sig och att få uppleva det i verkligheten, att kunna ta på den, sin dröm?
Jag vet inte faktiskt. Jag vet inte säkert vad skillnaden är. Det kanske inte är någon skillnad alls. En dröm i tankarna och i fantasin kan vara lika mäktig som en dröm i verkligheten, tycker jag.
Att få uppleva att drömmar blir till verklighet, det kanske innebär att man får vara med om sin dröm två gånger i stället för en. Dubbelt upp, så att säga.
Sådana stunder, när man får uppleva sin dröm dubbelt upp, sådana stunder sparar jag i mitt hjärta. Knyter röda sidenband runt den stunden därinne i mitt hjärta. Knyter den allra vackraste rosett av sidenbandet. Strör guldglitter kring den stunden.
Jag vet, den stunden bär mig, ger mig hopp och skapar nya vackra sånger i mitt hjärta. Som tränger fram ur mitt bröst. Blir till en ny dröm. Som jag kanske, kanske en gång får vara med om. Dubbelt upp.
