I förrgår fick min dotter telefonsamtal. Hon skulle på anställningsintervju igår klockan tio. Jag skjutsade in henne till tåget på morgonen.
Sedan gav jag mig in till stan. Konstaterade att både utbudet av kläder och priserna var mycket bättre i Jönköping City än i Helsingborgs City. Tyckte jag i alla fall.
Dessutom hittade jag snabbt en snygg, varm jacka till ett mycket bra pris, lägre än jag hade tänkt mig. Min gamla jacka är dragkedjan sönder i, så det blåser rätt igenom den när det är höstvindar.
Lite kul var det att en kvinna tog tag i min gamla trasiga jacka när jag var i affären och frågade mig var någonstans som jag hittat den. Hon ville ha en likadan. Jag kunde bara säga som det var; att den är flera år gammal och troligen inte längre finns att köpa som ny. Kanske att jag ska kosta på mig att sätta i en ny dragkedja i den gamla jackan, trots allt?
En äggmacka och en kopp passions-te på Espresso House njöt jag av innan jag åkte hem igen.
På eftermiddagen hämtade jag en dotter som gick med lätta steg mot bilen.
På tåget hade hon fått telefonsamtal om att hon fått jobbet hon hade sökt.
Ett jobb som ungdomsbibliotekarie på heltid.
Jag kände mig så glad, så glad, så glad!
Ibland är livet som en ketchupflaska. Först händer det inget alls. Sedan händer det inte heller något. Och sedan, plötsligt, händer alltsammans på en enda gång. Mycket snabbt.
Nu har båda mina döttrar jobb och är självförsörjande.
Det är ett stort steg i livet både för dem och för oss som är föräldrar.
Ett stort och mycket viktigt steg.
