Idag på förmiddagen var jag hos Arbetsförmedlingen. Min handläggare hade turen att få kontakt med min handläggare på Försäkringskassan i telefon under tiden jag var på AF. De kom överens om att det här mötet blev det sista mötet för min del i programmet Arbetslivsintroduktion. Det känns som en stor lättnad för mig.
Min handläggare på Arbetsförmedlingen sa till mig att det finns så tydliga papper om mig och så mycket utredningar som jag gått igenom, att hon ansåg att jag är arbetsför till 25 % och inte mera. Alltså samma procentsats som jag själv anser och också min läkare. Det är också den procentsats som jag idag arbetar som frilansjournalist i Skrivklådan.
Det här innebär alltså att min arbetsförmedlare skriver till Försäkringskassan att jag inte kan anses som arbetssökande. Det i sin tur innebär att jag inte kan få någon ersättning från Arbetsförmedlingen. Är det positivt för mig? Eller är det negativt? Kommer jag att "ramla mellan stolarna" mellan AF och FK? Så att FK hävdar att jag kan visst arbeta mer än 25 % medan AF hävdar att det kan jag inte alls. Svårt för mig att veta i nuläget, känns det som. Men att jag är arbetsför till 25 % och inte mer i nuläget, är i alla fall det som jag själv upplever som sanningen och det är för mig det allra viktigaste som människa. Allt annat är bara myndigheters regler och olika synsätt.
Jag fick också veta idag att eftersom jag fortfarande har kvar min anställning på företaget där jag jobbade när jag gick in i väggen, är det också det företaget som jag ska ringa och sjukanmäla mig till den sista veckan i september. Det företaget får stå för min sjuklön i två veckor, eftersom jag är anställd där fortfarande. Förutsatt att jag får lov att bli sjukskriven igen.
Handläggaren på Arbetsförmedlingen hade läst artiklarna jag skrivit i VätterHems-tidningen och berättade hur hon uppfattat dem. Hon hade gillat att läsa det jag skrivit och tyckte att hon ville läsa hela artiklarna, de var läsvärda rakt igenom enligt henne. Det var positivt, för mig känns det alltid kul att höra hur läsare uppfattar det jag skrivit.
Jag frågade min handläggare om hon hade någon aning om hur lång tid det kommer att ta innan jag får besked om jag får bli sjukskriven igen eller inte. Ett halvår eller ett och ett halvt år? På den frågan svarade hon att det är sällsynt att det tar så lång tid att få besked. Det kändes lugnande. För mig själv tänker jag att jag kommer nog att veta hur det blir till jul, kanske till och med tidigare.
Det som nu är kvar är väntan. Väntan på att handläggaren på Försäkringskassan fattar sitt beslut. Den handläggare som jag aldrig kommer att möta personligen, utan som kommer att fatta sitt beslut grundat på de skriftliga underlag som finns om mig, från läkare, utredningar och Arbetsförmedlingens bedömning av mig. Kommer han/hon också att anse att jag är arbetsför till 25 % och inte mera? Eller kommer han/hon att tycka något helt annat?
Ibland känns mitt liv som en thriller.
Jag får väl klippa ihop ett lyckligt slut.
