torsdag 24 februari 2011
Glädje och stor tacksamhet!
Ikväll hälsade jag på mamma på sjukhuset. Hon har fått blodtransfusion och det vete katten vad det var för blod som hon har fått, för hon var som en ny människa. Nästan. Jag känner att jag inte hänger med just nu i det som händer. Så länge som hon varit så matt.. och nu denna snabba vändning tillbaka till min "riktiga" mamma, min glada, leende lilla mamma med de vackra stora varma blå ögonen, det silvriga håret, de höga kindknotorna och alla vackra tankar som kommer ut ur hennes lilla mun.
Hon har flyttats runt jag vet inte hur många gånger på sjukhuset under drygt ett dygn. Från akuten till en vanlig avdelning. Från enkelrum till tvåbäddsrum.
När jag fick se hennes ryggtavla idag i den ljusblå landstingsrocken, kände jag en sådan lättnad, en sådan glädje! Och när jag sedan fick se hennes glada, pigga ansikte kändes det som att jag ville brista av lycka, hon blir bra, hon får hjälp, hon kommer hem igen och hon får må bra igen!
Vi talade länge, länge om vårregnet som kommer att komma, om hur härligt det ska låta och om hur vackra trädtopparna var högt däruppifrån sjukhusfönstret. Mamma ville tala utrikespolitik men det orkade jag inte med ikväll, inte efter allt som varit den senaste tiden.
Hon öste beröm över alla "änglarna" som jobbar därinne på sjukhuset. Och jag kände detsamma. Tacksamhet och beundran över hur bra allt kan fungera inom vården. Tacksamhet över de människor som orkar att arbeta där och ge så mycket av sig själva.
Sjukhuset
Nästan hela dagen idag har jag varit på sjukhuset. Äntligen. Ja, jag skriver äntligen för det har varit så tungt den senaste tiden att se mamma bli allt svagare. Så tungt att jag inte ens velat skriva om det i min blogg. Jag har skrivit ett inlägg direkt ur mitt hjärta, men inte orkat lägga ut det i bloggen, det har känts för tungt att göra det.
Nu vet jag att mamma är i trygga händer, att hon inte är ensam på natten.
Jag vet också, åtminstone till viss del, varför hon är så svag som hon är.
Jag tror att hon kommer att bli bättre igen.
Jag skulle kunna skriva massor om vad jag upplevt idag och vilka tankar som farit omkring i mitt huvud. Också vad jag hört och sett.
Men just nu är jag alldeles för trött för det.
Jag känner bara en enda stor lättnad i mig efter allt som varit särskilt den senaste veckan.
Jag känner också så mycket tacksamhet att det finns hjälp att få när man inte längre orkar själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)