Jag läser i en bok om en kvinna som lever med livsfilosofin att livet består av att förlora, söka och finna igen. Gång på gång, som ett evigt kretslopp.
Förlora kärleken. Söka efter den. Finna den igen. Förlora den, söka, finna igen ...
Förlora självförtroendet. Söka efter det. Finna det igen. Förlora, söka, finna igen ...
Förlora hälsan. Söka efter den. Finna den igen. Förlora, söka, finna igen ...
Förlora någon man älskar som dör. Söka efter den. Finna den igen på något sätt i andra människor runt omkring. Förlora, söka, finna igen ...
Förlora glädjen. Söka efter den. Finna den igen ...
Förlora, söka, finna igen.
Det är en vacker tanke att se livet så, tycker jag.
Ett sätt att leva där man inte ger upp.
Ett liv med hopp och förväntan.
Ett sätt att leva där man söker nytt när man förlorat något som man haft.
Även om det inte blir exakt detsamma som man hade.
Det kommer alltid det som är nytt i livet.
När man minst anar det, hittar man en nyckel som öppnar en ny dörr till något som man längtat efter.
"Sök - och du ska finna".
# Blogg 100
