Månen är sagolikt vacker hos mig ikväll.
När jag var liten brukade jag titta upp på den mörka himlen, peka med mitt lilla finger och säga "Titta, månen!" med stor förundran och glädje i rösten, har min mamma berättat för mig. Jag tröttnade aldrig på att titta på månen. Jag har inte tröttnat på det än.
Fortfarande känner jag lika stor förundran och glädje när jag ser månen.
Jag tänker ibland på när jag såg den första månlandningen i TV-rutan. Väldigt fascinerad var jag av de hoppande och skuttande astronauterna på månen. Jag nästan kröp in i TV-rutan, så nyfiken var jag.
Fast hur mycket jag än fascineras över månen, så skulle jag inte vilja åka dit.
Månen är bäst på avstånd en kväll som denna, tycker jag.
