Solen kikade fram idag och ljuset påminde om vårens vackra ljus fast mildare. Snön är borta. Klockan är snart fyra och än är det inte mörkt ute. Trädens kala grenar är svarta mot den vitgrå himlen.
Ungefär som det kan kännas inuti den här tiden på året. Sådär vitgrått. Lite färglöst. Den långa mörka vintern och allt jag orkat med under julen tar ut sin rätt. Nu är tid för återhämtning.
Jag har börjat på yoga igen. Alltid lika skönt att vara med i en grupp även om jag tränar yoga själv nästan varje dag här hemma. Det finns alltid något nytt att lära sig inom yogan och det är en av anledningarna tror jag till att jag aldrig verkar tröttnar på den.
Får se om jag kommer igång med bloggandet igen. Det brukar hjälpa mig att ta mig igenom den här årstiden att blogga. Blogga mig fram till våren, till tussilago, vitsippor, fågelkvitter och lövsprickning. Blogga mig fram till ljus och energi.
Ibland får man göra saker fast att man inte har lust. För att det är saker som man en gång hade lust till och gjorde att man kände sig glad. Kanske minns kroppen och själen min tappade skrivglädje om jag sätter mig och skriver igen. Kanske.
