Idag skulle min arbetsgivare som jag fortfarande är anställd hos, sjukanmäla mig enligt min handläggare på Arbetsförmedlingen. Det var mycket viktigt att det skulle göras senast idag, eftersom jag från och med imorgon inte längre får någon ersättning från Försäkringskassan som utförsäkrad. Jag kontaktade min arbetsgivare i god tid men tyvärr så fick jag ett mail att man där först ville tala med sin arbetsgivarorganisation för att se hur man skulle agera.
När jag fick mailet i morse kändes det som att jag föll samman, nu orkar jag inte mera. Sedan kontaktade jag mitt fack, tack vare en mycket god vän som fick mig ur känslan av att vara paralyserad och i stället agera. Stort tack till dig, du vet vem du är, det är värt mer än guld för mig att ha en vän som du i mitt liv.
Facket hittade så småningom en lösning för mig efter att de talat med Försäkringskassan. Jag fick själv ringa till Försäkringskassan och sjukanmäla mig. Sedan kommer jag att få två olika blanketter att fylla i. Den ena är min egen sjukanmälan och till den ska jag bifoga läkarintyg. Den andra blanketten är en blankett som heter "Tvistig sjuklön". Jag kommer tydligen att få två veckors sjuklön nu i alla fall, på något sätt löser det sig även om min arbetsgivare inte ställde upp på det.
Så mycket tid jag fick lägga på det här idag som jag egentligen tänkt lägga på att bland annat skriva en artikel för Skrivklådan. Nu behöver jag ladda mig med roliga saker och lugn och ro innan jag skriver artikeln. Det får troligen bli jobb i helgen fast jag egentligen tänkt vara ledig och bland annat fira min mammas födelsedag. Det är ju ändå tur att jag är min egen chef när det gäller skrivandet, tänker jag. Det är ju förutsättningen för att jag ska kunna jobba överhuvudtaget mina 25 %, att jag kan jobba när jag har kraften att göra det och inte är styrd av klockan, veckodagarna eller av vad andra människor bestämmer.
Äldsta dottern är hemma över helgen. Jag, hon och yngsta dottern var på A6 en stund på förmiddagen. Jag hade några små ärenden att uträtta. Det kändes som att hela A6 föll över mig, så stark var paniken för mig därinne men jag travade på i alla fall. Sedan bjöd jag mina döttrar på fika på Espresso House. Jag åt en god smörgås och drack mitt favoritté där, grönt passionsté.
När jag hade fått två döttrar som ung mamma, minns jag att jag ofta tänkte; "Så lycklig jag är, två döttrar, tänk så mycket roligt vi kommer att kunna prata om när de är vuxna". Och ja, precis så är det idag. Jag har två vuxna döttrar att prata med, när vi har tid och möjlighet att träffas. Det är den största gåvan jag har fått i mitt liv. Kärleken till dem och tacksamheten över att de finns och har det bra är så stark i mig.
Nu har jag alltså kommit till den punkt som jag inte trodde att jag skulle göra men som jag ändå hamnade i. Jag är utförsäkrad. Jag får inte längre ett öre i ersättning från Försäkringskassan på jag vet inte när eller ens om jag får det. Nu ligger alltsammans i händerna på den handläggare på Försäkringskassan som beslutar om jag kommer att få sjukersättning till 75 % också i fortsättningen. Jag önskar att den handläggaren kommer att anse samma sak som både jag själv, min läkare sedan elva år tillbaka, alla utredningar som gjorts om mig och också det min handläggare under programmet Arbetslivsintroduktion på Arbetsförmedlingen anser; att jag är arbetsför till 25 % och för sjuk för att arbeta mera där jag är idag.
Fortsättning följer. För jag vet, att när en människa förlorar det ena efter det andra; först hälsan, sedan arbetsförmågan och nu också en inkomst för att försörja sig själv, så har man till sist ändå något kvar som ingen kan ta ifrån mig som människa. Mitt val att hantera det som händer inuti mig själv. Min förmåga att uttrycka hur jag känner det. Min kropp, mina känslor, min själ och hur jag väljer att leva mitt liv. Jag väljer kärlek i stället för hat. Jag väljer hopp i stället för förtvivlan. Jag väljer tillit i stället för misstänksamhet.
Jag tänker fortsätta att skaffa mig ett bra liv. Oavsett vad. Och ingen eller inget kommer någonsin att kunna stoppa mig från det. Mer än döden.
