September 2025

September. Det är en så skön månad tycker jag. Årets september har varit så varm. Som att sommaren fortsatt och fortsatt i all oändlighet. Det känns för mig som att hösten blir mindre lång när september är varm. Hos Rudenstams fruktodlingar hängde de stora röda äpplena som i klasar när jag var där häromdagen. Alltid lika fantastiskt vackert att se de långa raderna av fruktträd där den här tiden på året.

Mina Mårbackor i uterummet har jag flyttat ner till källaren nu. Det blev tomt därute. Men var sak har sin tid. Och pelargoner tycker om sin vintervila. Att ta det lite lugnt. Vara i mörker och svalare temperatur.

Efter att jag tagit in pelargonerna gick jag ut i trädgården och plockade en bukett att torka. Kärleksörten var vacker tillsammans med några kvistar av oregano tycker jag. Som en liten del sparad sommar i en vas.

Kryddväxter

Kryddväxterna stormtrivs i krukorna i söderläge. Terracottakrukan köpte vi i Frankrike för 33 år sedan. Jag hade aldrig sett så stora terracottakrukor då här i Sverige. Tyckte att de var så vackra. Den var ganska dyr när vi köpte den. Men den hänger med fortfarande. Står ute året om. Alltså mycket bra kvalitet. Tänk vilket utbud det finns av krukor här i Sverige idag jämfört med för 33 år sedan.

Lavendel

Trädgårdsland

Lite nyplanterat i våras. Allt är sådant som människor och fjärilar, humlor och bin tycker om. Ätbart blandat med vackra doftande blommor.

Körsbärsblomning

Redan är körsbärsblomningen i min trädgård över för den här våren. Men så bra att jag då har ett vackert foto att spara i min blogg som hjälper mig att komma ihåg det vackra och flyktiga. Underbart är kort, ibland.

Gör höstfint

Igår satte jag ner pelargonerna i källaren för vintervila. Jag har satt perenn ljung i krukor i uterummet och i en stor kruka intill trappan framför vårt hus.

Det var så roligt med nya blommor att jag drogs med och köpte murgröna till mitt köksfönster. Murgröna har alltid fått mitt hjärta att bulta lite extra. Jag gillar sirligheten i växtsättet. Formen på bladen, färgen. Och att den nästan alltid är en växt som trivs och frodas. I alla fall trivs den hemma hos mig. Lättskött är den också.

Det blir vackert med två murgrönor kring adventsljusstaken i köksfönstret lite längre fram. Så länge har jag en svart ljuslykta intill dem på fönsterbrädan.

I trädgården har jag lite kvar att fixa. Det är några växter som ska klippas ned. Så småningom en del löv som ska klippas sönder och räfsas undan. Några växter i krukor som ska planteras i ett land.

Jag förbereder både mig själv, trädgården och mitt hem för mörkret och vilan som närmar sig för varje dag. Njuter av de färgsprakande löven som finns överallt just nu omkring mig därute. Det glöder omkring mig- Naturens stora konstsalong när jag går mina promenader.

Köpt massor av vårlökar

Bild: http://www.lokarochknolar.se/category178/

Ibland känns det som att jag ska deppa ihop nu när höstmörkret sänker sig över Sverige. Jag försöker komma på små projekt för att lyfta lite ovanför marken varje dag.

Dagens projekt var att bland annat köpa vårlökar. Jag åkte till Blomsterlandet. Där fanns mängder av lökar. Tulpaner i rosa och ljusgult och vitt. Pärlhyacinter och vanliga hyacinter. Scillor och vårstjärnor. Krokus och maskros, nej, ha, ha.. där fanns inga maskroslökar så klart. Fast det hade ju i och för sig varit en rolig överraskning om de hade lyckats komma på att sälja maskroslökar.

Det är riktigt dyrt att köpa vårlökar upptäckte jag. 5-10 små lökar för kanske 60 kronor. Galet dyrt, tyckte jag. Och var på väg att strunta i att handla. I stället funderade jag på att fråga om grannarna runt omkring där jag bor kanske hade lökar som de inte behövde i sina trädgårdar.

När jag vände mig om från de höga vägghyllorna med lökförpackningar, fick jag se att där fanns storförpackningar av vanliga, enkla lökar i stora lådor på golvet. Två stora förpackningar lökar för 80 kronor.

Snart gick jag med famnen full av vårlökar mot kassan.

Blå scilla, snödroppar och blå pärlhyacinter.

Känns gott i magen att drömma om våren så här i oktober.

Känns härligt att blunda en stund och drömma om en blå matta av scilla en tidig vårdag.

Jag köpte ljung också. Till min mammas grav.

På torsdag skulle hon ha fyllt 88 år.

Livet går vidare.

Fast som det var innan mamma dog blir det aldrig mera.

Saknaden känns även om den långsamt är lättare att bära.



#bloggswe

Trädgårdsvandring med mig själv

Några gånger varje dag går jag trädgårdsvandring med mig själv i min trädgård. Det händer saker hela tiden. Växer så det knakar. Allt ljus under dygnet ger en fantastisk växtkraft åt det levande.

Här är min citrontimjan, så enkel liten lila blomma. Så friskt grön planta. Vilken doft. Stryker med handen över den när jag går förbi krukan.

Paradisbusken med sin mandeldoft. När du blommar vet jag att det är nära midsommar.

I många år drömde jag om att ha en paradisbuske i trädgården. Planterade en som drogs upp när vi la om dräneringen. Planterade en ny.

Jag drömmer om när du vuxit dig tre meter hög och skapar en rosablommande port in mot bakre trädgården.

Kan man älska en paradisbuske? Ja! Jag kan det.

Rosa nejlikan doftar ljuvligt. Doften väcker minnen från när jag var barn och sprang barfota i gräset och sommaren var lång som en evighets evighet.

En gång i tiden hade jag en sju meter lång rabatt kantad av rosa nejlikor i det här läget i min trädgård. Nu har jag en planta i en kruka. Ibland är det lilla enkla lika underbart som den stora mängden.

Minns ni den lilla buskrosen som överlevde vintern i en lövhög där jag slängde den i höstas? Den där rosen som jag fick se friskt grön och levande i våras i lövhögen. Den som jag direkt döpte till "The Survivor". 

Idag har "The Survivor" vuxit ur den första krukan jag planterade den i. Den fick en ny kruka idag och är alldeles full av vackra knoppar på väg att slå ut. Trivs som fisken i vattnet i uterummet. Och jag vattnar och vattnar. Det här är en sommar när jag går runt med vattenkannan varje dag både inomhus och utomhus.

Mitt älskade daggkåpeland. En försommar kom min mamma med en liten, liten planta som hon köpt på Västra Torget i Jönköping till mig. En liten daggkåpeplanta. Nu har jag daggkåperabatter på flera ställen i trädgården. Alla från den lilla plantan som mamma gav mig.

Visste du att de där dropparna som man kan se i bladen alldeles särskilt tidigt på morgnarna och som gett namn till växten, kommer från växten själv. Vackert så att jag tappar andan. Namnet på växen är också så vackert, daggkåpa.

Här är utsikten från det jag kallar mitt "Lilla Grekland". En av mina favoritplatser i trädgården. Här gömmer jag mig för världen. Tittar på molnen som svävar förbi däruppe. Lyssnar till suset från skogslönnen. Studerar spindeln som klättrar nedför spindelväven för att äta upp sitt byte för att sedan klättra upp igen.

Min lilla violsamling. Tre olika violer som jag planerar att plantera ut i trädgården. Fast jag har inte bestämt mig för var någonstans än. Från vänster; en doftviol som luktar precis som violgodis. En viol som jag köpt på Gunillaberg av självaste trädgårdskonstnären Tage Andersen. Och närmast kameran den vackra lilavita violen som jag inte vet namnet på. Kanske vet du?



#bloggswe

Planteringsdags

Den här helgen köpte jag plantor och planterade i stora krukor och i trädgården. Pelargoner är mina och många andras favoriter. De tål både värme och torka och klarar sig hyfsat också en sval sommar.

Därför blev det ett antal pelargoner som jag köpte med mig hem. Prisvärda är de också, pelargoner. Alldeles särskilt om man driver upp dem själv. Dessutom köpte jag Rosenskära. Förr om åren när jag hade långa, djupa rabatter fulla med blommor längs med husväggen brukade jag fröså dem. De var tacksamma, blommade oftast om flera år efter att jag sått dem och dök upp lite varstans i trädgården. Mycket vackra att sätta i vas också.

Persilja och gräslök köpte jag. För av någon anledning som jag inte vet har de dött ut i vårt grönsaksland.

En frisk och fin planta citrontimjan hamnade i en kruka i söderläge på trappan till uterummet. Där kommer den att trivas är jag säker på.

Citrontimjan kan man använda i till exempel såser, stuvningar och soppor. Till både fisk och fågel och annat kött. Man kan till och med ha citrontimjan i badet, läste jag på etiketten till plantan. Nu har jag inget badkar längre. Fast kanske kan man ha citrontimjan i fotbadet, tänker jag. Hur som helst, en mycket användbar liten växt som det för mig är en njutning att dra fingrarna över och känna den goda doften efteråt.

Helst av allt skulle jag vilja plantera perenner i de stora blomkrukorna. I en del av dem i alla fall. Så att jag inte behövde plantera nytt varje år. Bra både ekonomiskt och mer lättskött. Jag ska läsa och leta efter vilka växter som tål att stå utomhus i krukor året runt. Jag hade under flera år en vacker Nepeta i en stor kruka som överlevde vintrarna. Jag hade tänkt plantera det i år igen. Fast de plantor jag hittade i helgen hängde och såg inte alls lockande ut att plantera.

Har du kanske några tips på perenner som klarar att leva i krukor året om?



#Blogg100 - Dag 95

Läkande trädgård och motion

Jag vaknade kallsvettig och med en stor klump av gråt i halsen. Under den tidiga morgontimmen hade jag i sömnen mött båda mina döda mostrar och min mamma. Att se lilla Mimmi sova i sin hundbädd när jag satte mig på sängkanten kändes tröstande då.

Efter frukosten gick jag ut i trädgården med Mimmi. Det kändes som att jag inte skulle orka något alls. Sorg tar energi. Sorg tar sig tid ibland.

Jag bestämde ändå ett trädgårdsprojekt för dagen. Tänkte på de där fina orden; "Om jag så skulle dö imorgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag."

Fast dagens projekt var inte att plantera för mig. Utan att klippa ner alla små lönn-bebisar som den stora skogslönnen hemma hos mig envisas med att strö omkring sig i häckar och vinbärsbuskar och rabatter. Livskraftig som den är.

Jag tror att om sådär 400 år när jag själv och kanske också huset jag bor i nu är borta, kommer tomten jag bor på att vara en hel skog full av lönnar. Fast då har nog Jönköping vuxit så mycket att platsen jag bor på har blivit en stad. Kanske. Ingen vet. Fast fantisera kan man.

Tyngden i mitt bröst tinade långsamt upp medan jag var i min trädgård. Jag klippte några grenar. Sen var jag så trött att jag fick vila mig. Klippte några grenar till. Och sen vila i Baden-Baden. Så där höll jag på. Och timmarna gick.

Det var ett underbart väder. Små svalkande fläktar från vinden, klarblå himmel och en strålande sol.

Jag njöt av dagen och nuet. I natt har jag sovit drömlöst och avslappnat. I alla fall minns jag inga drömmar från natten som varit.

Idag är det svalare väder. Det passar mig perfekt.

Jag kliver i mina träningskläder och tar en lång promenad.

Nu är det tre veckor sedan jag började gå längre och snabbare än förut. Min kondition blev snabbt bättre. Ångesten har minskat. Sömnen är bättre för det allra mesta. Jag har fått mer energi och glädje.

Rörelse är liv.

Liv är rörelse.

Hur hanterar du dagar när du vaknar ur en dröm som tömt dig på energi?




#Blogg100 - Dag 89

Äppelblom

Ibland säger en bild mer än tusen ord.

En skön helg önskar jag alla mina vänner!


#Blogg100 - Dag 79

En hyllning till naturen mellan hägg och syren

"Lilla Grekland"

Häromkvällen spatserade en stor grävling helt fräckt genom min trädgård. Strax innan flög en örn omkring nära huset där jag bor. Den svartvita flugsnapparen har hittat ända från Afrika till vår nyutslagna skogslönn igen.

Mellan hägg och syren. Den vackraste tiden på året för mig och många andra. Även om varje årstid i livet har sin tjusning. Precis som varje ålder sägs ha det också.

Den vita bruden, körsbärsträdet, blommar fortfarande. Jag önskar att värmen som ska vara på väg kommer innan blomningen är över. Jag vill se fullt av surrande humlor och andra insekter där. Så kanske att jag får många goda läskande körsbär från det i sommar.

Äppelträdet är i full knopp. I år är där ovanligt många blomknoppar. Egentligen skulle vi behöva beskära trädet riktigt ordentligt. Det är spretigt och obeskuret fast en sagolik syn när det blommar.

Grannens hägg kan jag njuta av när helst jag vill från min soffa och min trädgård. Doften når fram till mig när jag är i trädgården. Vissa saker får man dela med varandra som grannar. Att dela häggdoft, det är härligt för mig.

Jag städade i mitt "Lilla Grekland" igår. Den lilla mysiga uteplatsen bakom vårt garage där det är så härligt att gömma sig för världen och hämta kraft. I gruset intill före detta grönsakslandet som numera mest är ett vilt växande blomrike, överraskades jag av tuvor med förgätmigej. Undrar vilken fågel som sått de fröna? Kanske är de en hälsning till mig från någon? Förgät mig ej ...

Syrenen hos mig har stora knoppar. Jag ska plantera så många vårlökar jag har råd med där till hösten. Blå scilla som jag älskar.

När jag vandrade med Mimmi över de öppna fälten nära den lilla sjön flög svalorna runt omkring oss nära marken. Högt uppe i luften drillade lärkor i mängder. På avstånd såg jag Tabergs topp sticka upp.

Jag kan höra suset från lövträd igen.

Vila i trädskugga som jag älskar.

Omfamnad av grönt.



OMFAMNAD AV GRÖNT

Nu är världen grön.

Så ljuvavackert andlöst skön.

Så ulligt grön
som aldrig annars
under hela året.

Ljusgröna höjder
kring djupblå Vättern.

Omfamnad av grönt.

Mellan hägg och syren.

Så ljuvavackert
andlöst skönt.



#Blogg100 - Dag 78

Smoothie och sommarliv

Vilken härlig helg det blev hos mig! Nu är trädgården städad. Två fina buskar rosenspirea planterade. Det har känts som sommar fast att vinden ibland var nordlig. Jag läste en långtidsprognos. Enligt den ska sommaren i Sverige bli mycket varmare än normalt och allra varmast i maj/juni och augusti.

När jag räfsat mig genomsvett igår gjorde jag smoothie. Jag gillar smoothie för jag kan ta det jag har hemma och mixa ihop det och ibland hittar jag en smak jag aldrig smakat förut. Smoothie ger mig en energikick och det är gott också. Så här långt för mig i alla fall.

Igår gjorde jag smoothie på banan, jordgubbar och mango, vatten och lite, lite yoghurt. Toppade med lakritspulver. Mums!

En smoothie är dessutom vacker att titta på, tycker jag.

Det är liksom halva njutningen.

Minst.

Jag såg årets första igelkott komma vandrande genom min trädgård i solnedgången. Lycka! 

Yngsta dottern kom hem på kvällen från sin mini-semester i London. Lycka!

Precis när jag skulle vila mina händer och njuta av solnedgången, hände något som gjorde att jag blev så arg och så ledsen. Något som fick mig att känna mig som en liten unge som ville krypa in i en trygg famn och bli tröstad och där någon sa till mig med lugn röst att "Det här behöver inte du ta hand om eller tänka på, det här ska jag ordna åt dig, alltsammans. Och det kommer att bli så bra alltihop."

Fast det är en helt annan historia som jag kanske skriver om en annan gång.

Jag hittade en strategi att hantera det så småningom.



#Blogg100 - Dag 60

Bland blommor och blader

Den här morgonen startade jag med en långpromenad. Himlen var klarblå och så långt den här dagen har jag inte sett till ett endaste moln på himlen. Däremot ser jag allt mer grönska, så härligt!

Efter frukosten som jag åt utomhus åkte vi till Nyströms Trädgård vid Axamosjön i Jönköping. Där blommade rosa träd och vita magnolior och gul forsythia bland härligt charmiga trädgårdsmöbler och detaljer. Verkligen en miljö som jag tyckte om att vara i.

Jag tror att jag kunde stannat i handelsträdgården hela dagen. Fast vi var där för att köpa några buskar. Så när vi äntligen hittat de buskar som vi skulle ha, åkte vi hem igen.

Sen fortsatte jag att räfsa gräsmattan i trädgården. Ja, eller mera mossmattan som vi har i vår trädgård. Det var så varmt i solen fast att det var nordanvind. Mimmi var med mig i trädgården. Det älskar hon, att få vara med. Precis som vi människor, vi vill ju också känna att vi får vara med, eller hur?

Nu är två av buskarna snart på plats. De skulle egentligen ha planterats för tre år sedan. Fast bättre sent än aldrig brukar man ju säga.

Det har varit en härlig försommardag hos mig.

Jag känner mig så glad att naturen är där att njuta av för oss människor.

Att solen gick upp idag också.

Precis som jag.

Det är stort.

Större än vi troligen ens kan ana.




#Blogg100 - Dag 58

En helg till trädgården

Denna fredag, lördag, söndag tänker jag ge den kraft jag har till min trädgård. Trädgårdar är så märkliga att den kraft man ger till dem brukar man få igen. Få se det vackra växa där. Sova bättre. Känna sig lugnare. Visste du att kroppen producerar rogivande hormon när man rör med fingrarna vid jord? Därför använder jag sällan trädgårdshandskar. Trädgårdsarbete som bygger på lust läker trasiga själar.

Att man (jag) sedan ibland överanstränger mig och knappt kan vrida ryggen efteråt, det är en annan sak. Det är något som jag jobbar på. Att lära mig ta pauser. Växla mellan de olika momenten i trädgården. Inte jobba statiskt allt för länge.

Idag ska jag räfsa bort gamla löv från i höstas som blåst in och ligger lite här och där. Samla ihop dem på ett ställe i alla fall i stället för utspridda överallt. Räfsa in dem i ett buskage där de inte syns för ögat. Bara gör nytta för jorden och blir mat åt maskarna. Bruna löv från i höstas blir jag inte glad av att titta på. Jag vill ha det nyutspruckna, gröna nu.

En och annan växt behöver klippas ned också. Jag klipper alltid ned växter på våren istället för hösten. Dels för att växterna klarar sig bättre då och dels för att jag tycker att de är vackra på vintern när det är snö eller rimfrost över dem.

Gruset från i vintras framför huset ska sopas bort. Garageuppfarten ska sopas.

Sen ska gräsmattan räfsas. Plattorna på framsidan göras rena från mossa.

Häcken ... nej, nu får det räcka för idag.

Hinner eller orkar jag med hälften av det jag räknat upp är jag nöjd idag.

Fortsättning följer.

Den vackra blå blomman ormöga blommar hos mig nu. Lönnen har precis börjat slå ut sina stora knoppar och jag kan se början till lönnens limegröna blommor som jag älskar. 

Igår hade jag både stenknäcken och rödhaken på besök i min trädgård. Pilfinkarna och kajan var också här och drack vatten. De verkar behöva vatten nu, fåglarna. Det är torrt för både dem och för oss människor.

Jo, förresten. Mina nya mörkläggningsgardiner som jag köpte på Rusta igår fungerade utmärkt. Jag har energi idag och har sovit gott. Underbart!



#Blogg100 - Dag 57

Trädgårdsarbeta med förnuft och känsla

 

Och så sköljde våren över oss. De 25 graderna i uterummet gjorde mig orkeslös. Samtidigt sken solen där utanför och himlen var så oskyldigt blå som bara en himmel den allra första riktiga vårdagen kan bli. Rabatterna var fulla med bruna höstlöv. Ogräset ropade till mig: "Ryck upp mig, ryck upp mig!".

Jag halvlåg i vilstolen och kände inte den minsta lust att rensa i rabatter. Hade det varit för femton år sedan hade jag redan legat där ute på marken och nästan rensat klart i trädgården. Fast nu är det femton år senare. Så mycket har hänt. Att ha en nacke som krånglar gör att jag får öva mig i att vara förnuftig i bland annat trädgårdsarbete. Det är inte det lättaste för mig. Jag är en sån som helst går på hjärtats lust och längtan.

Egentligen är jag fortfarande den där människan som älskar att rota i jorden. Att se livet som växer upp och grönskar under de gamla höstlöven. Som vill städa i trädgården. Plantera och gräva. Plantera och skapa. Fast min kropp vill det inte längre. Jag får vänta in den. Lyssna till den på ett helt annat sätt än jag behövde göra förut.

Plötsligt, helt oväntat, tog i alla fall längtan över tanken på hur himla ont jag skulle få efteråt när jag rensat i rabatterna. Jag tänkte: "Ett enda litet ställe kan jag fixa ju. Börja med något litet är klokt. En liten stund varje dag så är det rätt som det är blommor och grönt överallt. Om jag bara kommer ihåg pauserna."

Så, slut med funderingarna. Jag kastade mig ut i trädgården. Hittade en lövräfsa bakom garaget. Räfsade bort de bruna höstlöven och såg att där spirade under dem. Daggkåpan. Suckulenterna. Lavendeln. Alltsammans har redan börjat växa.

Jag hämtade den lilla skottkärran vid komposten och där hamnade allt som jag rensat bort.

Är det värt smärtan jag har idag i rygg och nacke att ha en trädgård?

Jag vet inte säkert längre. Jag funderar över det.

Fast om en månad eller så. När jag sitter därute i trädgården intill den lila syrenbusken, lyssnar på den svartvita flugsnapparen och dricker mitt kaffe, anar jag att inte vill byta bort min lilla trädgård med den vackra stora skogslönnen mot något som helst annat i hela världen.

Idag ska jag läsa om trädgårdsergonomi på nätet.

Och åka till stan och titta på stora krukor att plantera sommarblommor i.

Jag har ju en trädgård. En stycke bit på jorden att ta hand om.

Fortfarande.

Morgondagen vet jag inget om.

Sandlåderabatten i mars.

Sandlåderabatten i juni.

#Blogg100 - Dag 30

Pelargonerna fram i ljuset

Idag började jag förbereda mina pelargoner för våren. Jag klippte ned dem och tog bort vissna, döda blad. Imorgon ska jag köpa ny plantjord och lecakulor och plantera om dem. Sedan sätter jag dem i fönstret så att de får massor av ljus.

Så här såg några av pelargonerna ut i höstas innan jag tog in dem för vinterförvaring i källaren:

Den stora potatisblomman på stam i bakgrunden har vita blommor. Jag har övervintrat den också, något som jag aldrig förut gjort. Den har fortfarande små gröna blad. Snart hoppas jag på att kunna sätta ut den i det inglasade uterummet.

HÄR hittar du mycket läsning om pelargoner och hur man sköter dem.

Daggkåpa

Daggkåpan översvämmar min trädgård just nu.

Gammalros

 

Så flyktig är du,
min ros.

Några dagar blott ...

Din skönhet
i full blom.

För alltid
i min längtan.


(Anna-Karin Mattsson)

Pelargoner är sommar för mig

Pelargonerna hemma hos mig växer så det knakar nu. Ja, det mesta verkar växa så det knakar just nu i naturen och trädgården. Regn omväxlande med sol och hyfsad sommarvärme skapar en minst sagt prunkande grönska och blomning.

Häromdagen var jag i Gränna. Den dagen var inte särskilt somrig. Fast i Strandcaféet nere vid hamnen kunde vi värma oss inomhus och äta våffla med grädde och sylt. Det är sommar för mig. Trots regn.

Jag var hos Franssons Polkagrisar på besök, fast kom ut utan en endaste polkagris. Jag gillar inte polkagrisar längre. Tycker att de är för söta och klibbiga.

Visst var det en prestation att kunna vandra där bland allt godis och sen lämna stället med varken mer eller mindre än en en meter lång kolarem från Ryfors Konfektyrer i en påse. Det tycker jag var starkt av mig. Fast jag känner inte så mycket sug efter godis längre. Jag äter hellre jordgubbar. Allra  helst färska jordgubbar doppade i choklad. Mums!

Den närmsta veckan är en vecka full med roliga saker för mig. Säkert kommer jag att ta bilder och berätta om en del av det här i min blogg. När jag känner för det.

Jag har fått besvär med ögonen igen. Troligen en förkylning. Eller så är det ett stänk av allergi i alltsammans. Det värker och klibbar i mina ögon. Det blir värre i solsken och blåsigt väder. Precis så som jag har haft det till och från under många år. Det kan bero på ett virus, bakterier eller dåligt immunförsvar, läste jag på nätet. Det kan lindra att jag vilar fast kommer tillbaka igen efter ett tag.

Jag gör det jag kan för min hälsas skull. Promenerar regelbundet. Äter nyttigt. Tar hand om det vardagliga. Ser till att andas med magen ibland och slappna av. Mediterar. Tar mig tid för eftertanke och lugn och ro. Använder mig av allt det som jag känt har hjälpt mig genom åren när jag ramlat ner i en grop.

Fast mitt sorgearbete och den livskris som jag hamnat i är inte över än. Det får ta den tid det tar. Jag försöker att njuta så mycket som jag kan av det vackra livet ger mig ändå. Vissa dagar går riktigt bra. Andra är tyngre.

Allt har sin tid.