En historia om medmänsklighet

Mamma satt i den syrenlila småblommiga sjukhusrocken mitt emot mig och sa: "Du förstår, i tisdags, då hade jag bett hemtjänsten att gå till bageriet för att köpa det där goda brödet som jag gillar. Och så kom den lilla flickan från hemtjänsten tillbaka och berättade att hon hade fått beställa brödet för det var slut. Hon ville att jag skulle hämta det själv senare samma dag. Så på eftermiddagen tog jag rollatorn och gav mig iväg fast att det var så varmt och kvavt i luften."
Mamma log i stolen där hon satt. Fiskmåsarna flög högre än sjukhustaken. De skränade fast det var ett vackert skränande. Himlen var blå, allt var så somrigt och jag hade fortfarande svårt att fatta att mamma var på sjukhuset och fick blod nu igen.
"När jag kom till blomsteraffären", fortsatte mamma, "kände jag att jag blev så trött, så trött. Det var som att benen inte ville bära mig. Så jag gick in och satte mig på en stol där. Då kom han som har blomsteraffären fram till mig och frågade om jag ville ha ett glas vatten att dricka. Och så hämtade han det till mig och jag drack. Sedan frågade han mig vart jag skulle, vart jag var på väg. Han är så trevlig, affärsinnehavaren, han har alltid varit så vänlig när jag varit där och handlat blommor. Jag berättade att jag skulle hämta ett bröd på bageriet som var beställt till mig. Då sa han "Det kan jag hämta åt dig, bara flickorna jag har anställda kommer snart efter sin rast så ska jag fixa det."
"Sedan, om en stund, när de andra som jobbade var på plats igen, gick mannen som har blomsteraffären och hämtade brödet åt mig på bageriet", fortsatte mamma, "medan jag satt kvar och vilade mig bland alla de vackra blommorna i hans affär. Jag hade köpt en liten mjuk nalle i blomsteraffären. Mannen la nallen ovanpå de doftande, nybakta, varma bröden i påsen."
"Han frågade mig hur jag mådde. Om jag ville så kunde han följa mig hem. Men då sa jag till honom att tack, jag klarar mig. Blir jag för trött så finns det alltid någon människa på trottoaren här i staden som hjälper mig, det vet jag. Då log han mot mig och jag log mot honom. Han öppnade dörren åt mig så att jag kunde gå ut och hem igen."
"Jag var så trött när jag kom hem efter promenaden", sa mamma. "Nallen sattte jag på min gamla, stora bibel. Såg du honom, förresten, nallen, när du var hemma hos mig och packade ihop mina saker som jag skulle ha med till sjukhuset?"
"Jo", svarade jag och log. "Jag såg den lilla mjuka nallen som satt på din stora bibel och jag förstod att du hade köpt dig den någonstans."
"Ja", sa mamma. "Den var så liten, så söt och mjuk och jag ville ha med mig ett fint minne hem från blomsteraffären. En snällare människa än han som jobbar där, det får man leta efter."

Berättelsen finns med i min nya bok "Omfamna livet". 

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

En sorts upprättelse för mig som utmattad i SvD

Det känns som en sorts upprättelse för mig som utmattad att idag hitta en aktuell artikelserie om SJUKDOMEN utmattningssyndrom i Svenska Dagbladet. (!)

När jag blev utmattad för 15 år sedan och mådde som sämst blev jag misstrodd av både vård, myndigheter, politiker, anhöriga, släktingar, vänner med flera och i media skrev man om "den utmattade inbillade sjuke" med stora svarta rubriker.

Hur har inte jag och andra fått lida för andras respektlöshet. Det har verkligen varit så synd om oss utmattade. Så synd om oss..

Att bli misstrodd när jag var som sämst var kanske det svåraste av allt. Så, om du är eller har varit utmattad, ha medkänsla med dig själv. Att tycka synd om sig själv stärker faktiskt självkänslan.

Att erkänna för sig själv att man har haft det jobbigt eller har det jobbigt, innebär att man säger till sig själv att man har ett värde som människa. Att man faktiskt är värd att få må och ha det så bra som det är möjligt.

Det är inte att vara offer att ibland tycka synd om sig själv. Det är att ge sig själv ett värde. Sedan kan man gå vidare och aktivt göra det man kan för att må så bra som möjligt.

Kan du som varit där se hur starka vi egentligen är som fortfarande är vid liv?

Nu är tid för massor av kärlek, ömhet, respekt och upprättelse för oss som varit och är utmattade.

Kärlek från mig till alla mina utmattade vänner.


Lästips: "Så undviker du att gå in i väggen" (SvD, en del i en artikelserie med flera intressanta artiklar kring sjukdomen utmattningssyndrom)

"Jag hade ångest varenda gång jag skulle köpa mjölk" (Dagens Arena)

Dagens vårtecken

Dagens vårtecken: Grannen har ställt ut sina knallblå trädgårdsmöbler. I vårt inglasade uterum nåddes årsrekordet hittills: +19 grader.

Jag måste fått en överdos solsken i mig för plötsligt fick jag energi att ta bort minijulgranen från uterummet.

Och började i fantasin se krukor där med påskliljor, krokus och pärlhyacinter i stället för ljungen.

Ett märkligt besök på Ikea

Jag plockade upp en hundralapp ur plånboken för att betala French Hot dogen som jag köpt på Ikea. "Den är falsk", sa kassörskan när hon tog emot den. Jag förstod ingenting först.

Sen kom jag på att jag troligen tagit upp en hundralapp som jag hittade häromdagen i ett skåp. Där låg ett kuvert från när jag fyllde 30 år med en hundralapp i. En peng som jag tänkt köpa mig något fint för, som minne. Fast som jag sedan, tyvärr, glömt bort.

"Nej, den är inte falsk", svarade jag kassörskan. "Den är bara gammal". Sedan bytte jag ut min gamla hundralapp mot en nu giltig variant och räckte den till kassörskan.

Jag fick min korv, brödet och en pappersmugg.

Vandrade vidare till automaten där man hämtar sin dryck. Lingondricka gillar jag. Så jag ställde muggen under, tryckte på knappen och ... det sprutade lingondricka över min jacka, på bänken och minsann om inte jag fick mig en lingondrickedusch i ansiktet också.

Jag försökte en gång till. Och samma sak igen.

Efter den oväntade "duschen" hällde jag upp vatten i min pappersmugg.

Jag var trött och ville äta korven i lugn och ro i bilen. Gick ut och väl på plats upptäckte jag att jag glömt att hälla i dressingen i French Hot dogen.

Det var torrt fast säkert mycket nyttigare utan dressing i korvbrödet.

Visst är det konstigt hur man är som människa. För om allt fungerat utan några "hinder" på vägen på Ikea, om allt fungerat som det skulle. Ja, då hade det blivit ett helt vanligt besök på Ikea för mig den dagen. Och inte alls något besök att berätta om här.

Så, tack för det oväntade, säger jag.

Om så det är en lingondrycksdusch.

Och tack för att jag kan skratta åt mig själv så som jag gjorde sen i bilen efteråt.

Rensat handväskan

Efter jul har rabattkuponger från jag vet inte hur många olika ställen ramlat in i brevlådan hemma hos mig. Allt för att få mig som konsument att få en köpimpuls under efter-jul-dödtiden i handeln.

Ok, någon köpimpuls har jag "gått på". Fast de allra flesta har jag lyckats stå emot.

Det visade sig idag när jag rensade min handväska.

En hel hög blev det med nu ogiltiga oanvända rabattkuponger. Blandat med lite kvitton och kom-ihåg-lappar.

En del affärer skickar ut sms med rabatterbjudanden i stället för papperskuponger. Det är bra tycker jag. Tar mindre plats i min handväska.

Tapetserat

I helgen har jag hjälpt yngsta dottern att tapetsera en hall. Den första våden var den krångligaste att få upp. Eller, nej, det var nog den andra som var mest krånglig.

När vi satte upp den tredje tapetvåden på väggen hade jag klurat ut mönsterpassningen.

Efter det ropades jag in som "Specialisten" under tapetseringen och fick inte lämna lägenheten förrän tillräckligt mycket hade gjorts den dagen.

Jag tapetserade och målade en del förr om åren. Nu är det länge sedan. Roligt att känna att kunskapen och känslan om hur man gör finns kvar i minnet fortfarande.

Det är väl samma sak med att tapetsera som att lära sig cykla, tänker jag.

Har man en gång gjort det, så minns man det för alltid.

Drömmen om att vara en del i en "vanlig" familj

Länge drömde jag om att vara en del i en "vanlig" familj. Sedan mina föräldrar skilde sig kände jag mig ofta som udda. Att ha skilda föräldrar var inte särskilt vanligt när mina föräldrar skilde sig.

Målet i mitt liv när jag var tonåring och ung vuxen var att bli en helt vanlig "Svensson". Den där tryggheten som jag trodde fanns i att vara en "Svensson". Ett hem, en bil, bra relationer utan konflikter, tillräcklig ekonomi för att känna sig trygg och kunna sova gott om nätterna.

Allt annat än det jag upplevt några tuffa år på väg in i vuxenlivet.

Så blev jag stor. Förälskad. Mannen jag var kär i tillhörde en alldeles "vanlig"familj. Lugnt och tryggt.

Tills den där dagen när det värsta av allt hände.

När dolda hemligheter fick det hemmets trygga väggar att rasa framför mina ögon på en sekund. Förvandlas till något helt annat än det som jag trott att det var.

Sedan ... blev jag ännu större. Ännu mera vuxen.

Jag blev den jag är idag.

Och jag tänker nu; den där "vanliga" familjen är troligen just den där familjen med dolda hemligheter. Där det på ytan ser ut att vara lugnt och stilla och ro, fast att där innanför händer det oväntade och ibland märkliga saker hela tiden.

Och förresten så vill jag inte längre vara någon Svensson eller vanlig.

Jag vill hellre vara den ovanliga människa som just jag är.

Precis som alla vi människor är.

Ovanliga. Unika. Udda.

Om egenutgivning i Kulturnyheterna

Bonniers ger sig till sommaren in i konkurrensen om det ökande antalet egenutgivare, hör jag i gårdagens Kulturnyheterna där man berättar om den ökade egenutgivningen av böcker i Sverige.

Egenutgivning är ingen ny företeelse. Esais Tegnéer, Pär Lagerkvist, Virginia Wolf, Stephen King är några exempel på kända författare som en gång började som egenutgivare.

IRL-möte med författare Malin K Eriksson och bloggvännen Carola

Malin K Eriksson är en av mina härliga skrivande vänner. Nu har hon på gång en viktig barnbok om alkoholmissbruk, "Kalle frågvis - Äntligen fredag".

Lycka till med boken, Malin och tack för en fikastund med mycket prat och skratt igår!

Min goa bloggvän Carola från Passagen var också med på fikastunden igår. Det är fantastiskt att möta människor som man först mött i cyberrymden och sedan känna när man möts IRL att man kan ha så roligt tillsammans och också lära sig saker av varandra.

Bilden är från gårdagens Jönköpings-Posten där det var med nästan en helsida om Malin, hennes böcker och bokförlag, Bankeryd Bok och Kultur.

Passagen Blogg nedstängd för alltid?

Jag började blogga på Passagen. Min ursprungliga blogg, Maskroskvinnan, med alla inlägg har funnits kvar där även sedan jag började blogga här på Blogspot.

Nu läser jag på nätet att Supporten på Passagen meddelar att Passagen Blogg är nedstängd för alltid på grund av en virusattack. Eller vad nu skälet kan vara, tänker jag. Vem kan veta.

Det är klokt att se till att spara det man skriver om i sin blogg. Det har jag gjort tack och lov.

Fast så trist att inte andra längre kan läsa i min och andras bloggar på Passagen. Och alla kommentarer som jag fått i den första bloggen är hux flux borta för alltid. Var sak har sin tid, tänker jag.

Jag undrar nu vart mina bloggvänner från Passagen tar vägen? Kommer de att fortsätta blogga? Och kommer jag att få kontakt med dem igen?

Jag kommer att sakna mina bloggvänner från Passagen, känner jag.

Det är som brevvänner som man skrivit till länge som plötsligt bara försvinner.

Låna boken "Omfamna livet" som jag skrivit

Om du vill låna boken "Omfamna livet" som jag skrivit, så kan du fråga efter den på biblioteket där du bor nu. Så kanske de köper in den till dig.

Den möjligheten finns för biblioteken nu i alla fall.

Boken är katalogiserad som Hc (skönlitteratur) hos Bibliotekstjänst (BTJ).

Jag känner mig så glad och stolt över att den här möjligheten finns nu.

En viss känsla av overklighet också mitt i alltsammans.

Så kan det kännas när något man drömt om länge blir verklighet.


#OmfamnaLivet

Min blogg Maskroskvinnan 6 år

Grattis till min blogg som fyller 6 år idag!

En bild på en härlig tulpanbukett i rosa och gult passar bra att fira min blogg med en blåsig och isig februaridag som dagen hos mig idag.

I nyheterna läser jag om vårvärme till helgen.

Mmmm... tänk att dricka första koppen té i det inglasade uterummet!

Jag längtar.

Mina tankar om bloggande hos "Bloggare inspirerar", Punctum Saliens

Många av mina bloggtexter genom åren har jag samlat i bloggböcker som jag gett i julklapp till mig själv varje år. 

Idag kan du läsa mina tankar i en nystartad serie; "Bloggare inspirerar" hos kulturtidskriften Punctum Saliens på nätet.

Jag berättar bland annat om vad det betyder för mig som människa att vara bloggare. Också om olika saker som hänt mig tack vare att jag för snart sex år sedan startade bloggen Maskroskvinnan som så småningom fick namnet Maskroskvinnans Tankefrön här på Blogspot.

Varannan månad är det tänkt att Punctum Saliens ska tipsa om en intressant blogg.

Jag känner mig mycket glad och hedrad över att få vara en av de bloggare som lyfts fram.

Ett varmt tack till Elisabeth Jönsson som är ansvarig utgivare för Punctum Saliens och som frågade mig om jag ville dela med mig av mina erfarenheter från att blogga.

Bloggandet har bland annat gjort att jag gjort verklighet av min dröm att ge ut min första egenutgivna bok "Omfamna livet". Boken går att köpa på Bokus, Adlibris, CDON.com, Solentro och här genom min blogg Maskroskvinnan.

Den missförstådda stegräknaren

Häromdagen när jag rensade en hylla full med kablar och teknisk utrustning och gamla mobiltelefoner, hittade jag en stegräknare.

Jag minns att jag var så besviken på den. Fick den aldrig att fungera, hur än jag försökte.

Det är några år sedan. Säkert var det på våren. Du vet den där tiden när man plötsligt av någon märklig anledning kan få lust att börja räkna stegen man tar under dagen.

Till sist la jag, nåja, mera slängde, frustrerad in stegräknaren på en hylla i ett skåp där jag samlar sladdar och batteriladdare, bruksanvisningar och annat till vår tids olika kommunikations- och tekniska prylar.

Idag när jag noga gick igenom vad som fungerade och vad som var värt att behålla i sladd- och prylröran, hittade jag alltså den gamla stegräknaren. I den lilla kartongen som stegräknaren legat i, hittade jag en pytteliten plastpåse. I den lilla plastpåsen låg något mycket litet. Mycket litet och runt.

Ett batteri!

Dagens största skratt fick jag när jag insåg varför stegräknaren inte fungerat förut.

Nu gör den det.

Sen jag satt i batteriet.

Ibland missförstår man saker och ting. Söker felet på fel ställe, så att säga.

Och en slutsats till:

Det är kanske aldrig försent att skapa liv i det man trodde var dött.

Fast bara kanske.

Kärlek - Alla Hjärtans Dag

Idag är det Alla Hjärtans Dag. Flödena på sociala medier som FB och Instagram och bloggar är fulla av bilder på hjärtan och på blommor och presenter som människor fått av sina älskade.

Själv väljer jag att dela med mig av en dikt om vad kärlek kan vara.

KÄRLEK

Kärlek ...

hålla
en nyfödd fågelunge
med tickande hjärta
i sina varma händer.

Kärlek ...

famna varsamt,
så att den inte far illa.

Kärlek ...

ömt hålla om,
utan att krama för hårt.

Kärlek ...

ge varandra luft att andas,
vingar att flyga ...

Flyga ...

Ibland åt olika håll ...

Ibland tillsammans ...

Ibland till varandra.


(Anna-Karin Mattsson)

Lathund för att minska långtidssjukskrivningar kan verkligen göra att utmattade blir långtidssjukskrivna

Den här "lathunden" för läkare som jag läser om hos SR idag, kan troligen ställa till mer elände än göra nytta för människor med symptom på stressrelaterad ohälsa och utmattning, enligt min åsikt.

Att göra en bedömning av hur länge en människa kommer att vara sjukskriven genom att bland annat se hur många sjukskrivningsdagar personen haft förut i sitt liv, kan vara fullkomligt missvisande.

Själv hade jag nästan inte en enda sjukskrivningsdag i mitt liv den dagen jag blev utmattad. Jag blev ju utmattad och fick utmattningssyndrom därför att jag struntat i kroppens signaler. Gått till jobbet fast att jag hade envisa infektioner, huvudvärk, stressymptom av olika slag. 

Att ha ett mycket litet antal sjukskrivningsdagar kan ibland vara en signal om att man är på väg att köra slut på sig själv. Det behövs mer medvetenhet om det, tycker jag.

Mycket dåligt att generalisera människor med en sådan här liten "lathund" i fickan för läkare, tycker jag.

Använder läkare den oförsiktigt riskerar människor med utmattningssymptom att placeras i facket att de ska fortsätta jobba på som förut. Pressa sönder sig ännu mera. I stället för att få hjälp med att ställa om sig till ett lugnare liv där man inte pressar slut på sig själv.

Jag tror på att läkare ska lyssna till individen och hur hen upplever sitt mående och vad hen känner att hen behöver. Ta sig tid att verkligen lyssna. Inse att ibland är den bästa medicinen för att undvika en långtidssjukskrivning  att låta patienten under en tid få lugn och ro och få vara sjukskriven och slippa press och stress utifrån.

Mitt romantiska Jönköping

Jönköping är den perfekta platsen för romantik. Vätterstranden, mysiga caféer, Stadsparken, Piren, fantastiska vyer och badsjöar, nära till vatten och ett av Sveriges vackraste rosarier.

Vattenledningsparken med sina fontäner som bildar mäktiga isskulpturer under kalla vintrar. Den mäktiga utsikten över Vätterlandskapet därifrån.

Jönköping har en så mysig stadsmiljö med bra shopping, Vi har Filmstaden och restauranger för olika smak och plånbok. Vårt nya kulturhus Spira, Konserthuset, den vackra romantiska gamla Jönköpings stadsteater för romantik kombinerat med kultur.

För att inte tala om Tage Andersens kultur- och blomparadis Gunillaberg. Eller Västra Torgets charmiga förvandling genom de olika årstiderna. Från försäljning av blommande penséer och färgsprakande fastlagsris på våren till julgranar och vackra dörrkransar på vintern.

Trakterna öster om Jönköping med blommande fruktträd på försommaren, Smålands Kivik. Underbar natur kring Landsjön för ett romantiskt möte.

Bron över Munksjön där nyförälskade par börjat hänga romantiska hänglås som bevis på sin kärlek.

Skimrande månsken och oförglömliga solnedgångar över Vättern.

Vem sa att Jönköping inte skulle vara romantiskt?

Jönköping - Smålands Venedig, säger jag.

Sen har vi ju HV71 också. 

Här är mina bildbevis från romantikens stad Jönköping! 

Romantisk vårkorg med blommor utanför caféet Bryggan centralt med utsikt över Munksjön. Läge för en vårpuss där snart.

Snart blommar kameliorna hos Tage Andersens Gunillaberg. En varm kram kanske där bland alla ljuvliga kamelior? Eller varför inte ett frieri? Bröllop?

Snart fylls Västra Torget i Jönköping av romantiska penséer i alla möjliga nyanser. Här finns dofter, färger och vänliga ögonmöten mellan människor.

Underbara Brunstorps Gård! En sagolik utsikt över Vättern. Ta med picnic-korgen och sätt dig i grönskan eller i lusthuset lite högre upp och bara var med varandra. En plats för sinnlig njutning med örtagård, blommor och gamla fruktträd.

Rosariet. En av de vackraste parkerna i Sverige. Vandra bland gammaldags doftande rosenbuskar. Doft av lavendel, äkta rosor och nepeta. Överväldigande pioner. Där finns något sinnligt hela sommarhalvåret. Dessutom en fantastisk utsikt över Vättern och Jönköping. Promenera fem minuter ned till Vätterstranden. Slå dig ned på en bänk och bara njut och håll varandras händer en stund. Ta med picnic-korgen med jordgubbar, cider eller vin. I Rosariet finns lusthus att fika i för den som vill. Svalkande grönska. Ett sommarcafé. En liten damm med näckrosor, guldfiskar och sköldpaddor. De senaste åren händer det att man har turen att få se ett brudpar vigas i Rosariet när man är där på besök. Bröllopsfotograferingar har också blivit allt mer vanligt i Rosariet.

 

Gyllene solnedgång över Vättern. Finns det något mer romantiskt? Vad som helst kan hända efteråt.

Utsikten från lusthuset vid Brunstorps Gård i vårens skira grönska.

Vintersol lyser upp höjderna öster om Vättern.

En mycket tidig högsommarmorgon på Vätterstranden. Vattentemperatur cirka 23 grader.

Inlandshav brukar jag kalla Vättern ibland. Ljudet från vågorna är avstressande. Ett par timmar där så har min puls gått ned lika mycket som efter ett yoga-pass. Den långa sandstranden är perfekt för en promenad hand i hand med någon som man tycker om. Året om, inte bara sommartid.

Murgrönan breder ut sig intill Vättern.

För den som inte gillar att få sand mellan tårna finns det gott om stora gräsytor intill Vätterstranden där man kan vara tillsammans på en blommig filt i allt det gröna och sköna. Ligga på rygg och titta på molnen som drar förbi.

Sol eller skugga. Det är bara att välja för intill Vättern finns stora träd att sitta under heta dagar. Eller bara njuta av i tidigt vårljus som här på bilden. Vätterstranden - Smålands riviera. Gott om bänkar att slå sig ned på längs med stranden.

Piren är mötesplats för människor sommarhalvåret med alla sina olika restauranger, glasskiosker och inte minst Sveriges längsta sammanhängande bänk där man kan titta på båtarna i hamnen och hålla om varandra. Utsikten på bilden är från utsidan av en av alla de mysiga restaurangerna på Piren. I det klara Vättervattnet simmar fiskmåsar och gräsänder och ibland små söta andungar.

Morgon hos en utmattad

Hittade en dikt igår som jag skrev nån gång under de första åren av min utmattning. Då kändes varje morgon sådan. Jag som alltid förut varit så morgonpigg och vaknat glad.

Idag är det mycket bättre för mig än då. Fast inte som det var innan jag blev utmattad.


MORGON HOS EN UTMATTAD

Morgonen slog mig
i magen igen

Morgonen slog mig
i ögonen

Trött, som en gammal,
på darriga ben

Drar jag mig sakta

Uppåt ...

I gryningen


(Anna-Karin)


Lästips: Så skadas din hjärna av stress (KA)

Seniorkontroll för min katt

Min underbara katt ska på Seniorkontroll på Djursjukhuset idag. Hon fyller 14 år på midsommarafton. Det senaste året tycker jag att hennes mjau-ljud har förändrats periodvis. Och den senaste tiden tycker jag att hon går mer krokryggig än förut.

Så tid att kolla upp så att allt är bra med henne.

Vad jag älskar denna katt! Så mycket hon betyder och har betytt för mig och för hela min familj.

Hon gillar att lägga sig i min skönaste fåtölj.

Alldeles särskilt efter att jag suttit där och värmt upp den.

Sedan är fåtöljen upptagen i flera timmar av en sovande katt.

"Omfamna livet" rullar på

Jag jobbade idag en stund med den första momsredovisningen sedan jag börjat sälja boken "Omfamna livet" som jag skrivit.

Tänk att jag redan sålt så många böcker som jag gjort.

Jag känner mig glad och siktar mot nya mål.

Har många tankar och funderingar kring hur jag ska gå vidare med boken.

Till att börja med har jag tänkt ha ett Boksläpp med VIP-gäster.

Enkelt och kravlöst hemma hos mig, har jag tänkt.


#OmfamnaLivet

På andra sidan jorden och här

Turkosgrönt hav, vita sandstränder, sol, värme och regnskog. Jag ser allt på ljuvliga bilder som äldsta dottern skickar över via nätet. Från andra sidan jorden.

Sommaren är inte flera månader bort. Utan bara cirka 23 timmar. Om man tar flyget.

Här hos mig är det kall nordanvind och isiga gator som gör att jag inte ens vill gå ut trots att det är runt nollan på termometern.

Jag längtar att sitta under blommande körsbärsblom och dricka kaffe.

Tittar ut ...

Resa långt bort

Vinkade av äldsta dottern som reste till Australien idag.

Vårens första pass på Mediyoga hos Medborgarskolan i Jönköping

Bild: http://www.colocrm.com/CounselingWellness/Yogaforfertility.aspx

Idag körde mediyogan på Medborgarskolan i Jönköping igång. Jag kände lugnet lägga sig i mig direkt jag la mig på den varma vita yogamattan i ull. Som att min kropp och själ vet sedan i höstas att i denna lokal när jag lägger mig på mattan är det läge att bli lugn.

Jag är så glad att jag hittat till just den här kursen på Medborgarskolan i stan. Lokalen ligger bra till. Det är enkelt att parkera där. Miljön är lugn och rogivande. Och ledaren för yogan är mycket skicklig på att instruera tycker jag.

Kursledaren berättade särskilt detaljerat om yogan och övningarna den här gången eftersom det var med flera nybörjare.

Mediyogan som jag går på är en lugn yoga med fokus på andningen. Genom yogan lär man känna sig själv och sina egna gränser. Att inte pressa kroppen till något som den inte vill.

Med hjälp av andningen upptäcker jag att spända muskler slappnar av, smärtar mindre och gör att jag  blir lugnare och ibland också gladare. Känslor av lycka, stark kärlek och frid är det också vanligt att jag känner efter att jag varit på yogakursen. Och så känner jag mig både rörligare och smidigare i ryggen. Positiv påverkan på både kropp och själ.

Härligt att det finns många olika möjligheter att yoga på numera!

Yogan är mitt andningsrum. Min kraftkälla.

Ledaren berättade också att Landstinget numera använder sig av Göran Bolls Mediyoga när det gäller patienter med t ex hjärtbesvär eller långvariga ryggbesvär.

Det brustna hjärtat

I det brustna hjärtats
smärtsamma spricka

Smyger långsamt ...

Läkande ljus

Med värme in


(Anna-Karin)