Den enda frihet jag hittar som bär mig.
Är den i kärleken.
akm©2012
tisdag 29 maj 2012
FK begär nytt läkarutlåtande - fördröjer beslutet
Jag fick brev från min läkare igår. Det låg där prydligt och fint på bordet och "välkomnade" mig när jag kom hem efter sjukhusbesöket. Det kändes som ett nytt slag i magen på mig, matt i hela kroppen som jag var just då.
FK hade begärt in ett nytt läkarutlåtande från min läkare. De förhalar beslutet som vanligt. Medan jag får leva i ovisshet och med noll kronor i ersättning under tiden. Samtidigt som Försäkringskassan själva gör stora vinster.
Det här är verkligen ett mycket "läkande" system för den som blivit sjuk av stress.
Min läkare uppmanar mig att söka permanent sjukersättning till 75 % igen. Hon hade skrivit detsamma till FK, att allt är uttömt när det gäller mig och arbetsträning/rehabilitering och att hon anser att jag ska ha permanent sjukersättning till 75 %.
Jag tänker söka om permanent ersättning igen. När jag bara har hämtat lite kraft. Så jag orkar kontakta Försäkringskassan och min handläggare där.
Någonstans får jag acceptera att det är som det är med mig. Och känna tacksamhet över att jag lever.
Jag ska skaffa mig ett bra liv.
Trots allt.
FK hade begärt in ett nytt läkarutlåtande från min läkare. De förhalar beslutet som vanligt. Medan jag får leva i ovisshet och med noll kronor i ersättning under tiden. Samtidigt som Försäkringskassan själva gör stora vinster.
Det här är verkligen ett mycket "läkande" system för den som blivit sjuk av stress.
Min läkare uppmanar mig att söka permanent sjukersättning till 75 % igen. Hon hade skrivit detsamma till FK, att allt är uttömt när det gäller mig och arbetsträning/rehabilitering och att hon anser att jag ska ha permanent sjukersättning till 75 %.
Jag tänker söka om permanent ersättning igen. När jag bara har hämtat lite kraft. Så jag orkar kontakta Försäkringskassan och min handläggare där.
Någonstans får jag acceptera att det är som det är med mig. Och känna tacksamhet över att jag lever.
Jag ska skaffa mig ett bra liv.
Trots allt.
Vaxproppen och svimning
Denna vaxpropp ... Först till vårdcentralen. De gav upp.
Skickade mig med akutremiss till öron på sjukhuset.
Där försökte läkaren peta och suga ut vaxproppen tre gånger med paus emellan.
Jag svimmade två gånger.
Först i stolen.
Sedan föll jag ihop på golvet. Inget kul.
Fast en bravad i sig. Att svimma två gånger på samma dag. Och ändå våga gå tillbaka in i undersökningsrummet. Det var starkt och modigt gjort av mig, tycker jag.
Det är märkligt det här med att svimma. Jag har gjort det vid undersökningar till och från sedan jag var tre år gammal. Först känner jag obehagskänslor i magen och sen går allting blixtsnabbt. Jag vet inget mer, inget alls om vad som händer med mig. Det är först när jag vaknar som jag förstår att något hänt.
Andra gången när jag vaknade efter svimningen igår, låg jag på golvet med sex sköterskor/läkare som stod på golvet och tittade ner på mig. Jag kände som att jag var med i en scen i Doktor House, väldigt obehagligt och också overkligt. Särskilt som att inte Doktor House var där.
Efteråt blir jag trött och matt i hela kroppen. Fick faktiskt åka rullstol för allra första gången i mitt liv igår. Genom de långa korridorerna i sjukhuset för att komma ut därifrån. Jag var för matt och för yr för att orka gå på mina egna ben. Som jag förstått det är det ett blodsockerfall som man får när man svimmar. "Ta och ät något sött när du kommer hem", sa man till mig på öronkliniken. Och det gjorde jag ju gärna. Väl hemma i min säng igen där jag kunde vila mig och hämta kraft.
Personalen på Öron/näsa/hals var empatisk och skicklig. Fin utrustning hade de också.
Fast vaxproppen sitter där den sitter.
Jag ska till sjukhuset nästa torsdag igen. Det är inget annat än en vaxpropp som har satt sig ovanligt illa till i mitt öra, sa läkaren. Skönt att veta det i alla fall.
Skickade mig med akutremiss till öron på sjukhuset.
Där försökte läkaren peta och suga ut vaxproppen tre gånger med paus emellan.
Jag svimmade två gånger.
Först i stolen.
Sedan föll jag ihop på golvet. Inget kul.
Fast en bravad i sig. Att svimma två gånger på samma dag. Och ändå våga gå tillbaka in i undersökningsrummet. Det var starkt och modigt gjort av mig, tycker jag.
Det är märkligt det här med att svimma. Jag har gjort det vid undersökningar till och från sedan jag var tre år gammal. Först känner jag obehagskänslor i magen och sen går allting blixtsnabbt. Jag vet inget mer, inget alls om vad som händer med mig. Det är först när jag vaknar som jag förstår att något hänt.
Andra gången när jag vaknade efter svimningen igår, låg jag på golvet med sex sköterskor/läkare som stod på golvet och tittade ner på mig. Jag kände som att jag var med i en scen i Doktor House, väldigt obehagligt och också overkligt. Särskilt som att inte Doktor House var där.
Efteråt blir jag trött och matt i hela kroppen. Fick faktiskt åka rullstol för allra första gången i mitt liv igår. Genom de långa korridorerna i sjukhuset för att komma ut därifrån. Jag var för matt och för yr för att orka gå på mina egna ben. Som jag förstått det är det ett blodsockerfall som man får när man svimmar. "Ta och ät något sött när du kommer hem", sa man till mig på öronkliniken. Och det gjorde jag ju gärna. Väl hemma i min säng igen där jag kunde vila mig och hämta kraft.
Personalen på Öron/näsa/hals var empatisk och skicklig. Fin utrustning hade de också.
Fast vaxproppen sitter där den sitter.
Jag ska till sjukhuset nästa torsdag igen. Det är inget annat än en vaxpropp som har satt sig ovanligt illa till i mitt öra, sa läkaren. Skönt att veta det i alla fall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)