onsdag 11 januari 2012
Den lilla i oss alla
Om man känner sig lite vilsen i världen och kanske lite ensam och lite sorgsen, kan man fundera över vad man tyckte om att göra när man var liten och börja göra de där sakerna igen. Så kan man hitta till den man egenligen är längst där inne.
I alla fall om det stämmer som coachen Elizabeth Gummesson berättar om i senaste numret i Tara. Hur som helst, antingen det fungerar eller inte, så fick hennes tankar mig att börja fundera över vad jag tyckte om att göra när jag var liten.
Det var mycket som jag tyckte om att göra när jag var liten, säkert mer än vad jag minns. Här är i alla fall en del av det som jag tyckte om att göra. Vad tyckte du om att göra när du var liten?
När jag var liten tyckte jag om
att springa i skogen
hoppa över stenar
klättra i träd
spegla mig i vattenpussar
plocka blåbär i skogen
fiska
plocka blommor
fånga fjärilar med fjärilshåv (fast jag släppte dem alltid)
fantisera
leka med kompisar
leka mamma, pappa, barn
gunga högt ...
sparka av mig trätofflorna när jag gungade som allra högst för att se hur långt bort de skulle hamna.
När jag var liten tyckte jag om att
leka med dockor
leka postkontor
leka kurragömma och tafatt
leka att jag var Pippi Långstrump
göra tidningar och sälja
skriva sagor och dikter
skriva kärleksbrev till den fräkniga, söta, lockhåriga killen i klassen
rymma
gömma mig så ingen hittade mig
krama min mamma, pappa och min lillebror och alla andra som jag älskade så mycket.
leka i lekstugan
åka spark
cykla
klä mig i underklänning och dansa
leka att jag var en balettdansös
leka skola och vara fröken
spela teater
vara med djur.
När jag var liten tyckte jag om att
äta godis
dricka läsk
äta glass
äta köttbullar med lingonsylt
äta blodpudding med lingonsylt
lyssna på musik
sjunga
få paket
gå i söndagsskolan
överraska
busa
spela piano
rita och måla
läsa böcker
gå på kalas.
Allt i vilken som helst ordning eller ingen ordning som helst.
Ibland längtar jag efter att möta den lilla flickan jag var en gång någonstans på en gata. Leka med henne. Prata med henne om vad hon funderar över, hur hon har det. Få henne att skratta tills hon kiknar.
Fast det är inte på någon gata som jag hittar den lilla flickan jag en gång var. Det är inom mig själv jag kan hitta henne ibland. Hon är kvar där. Ibland kommer hon fram en stund. Hon är busig, väldigt glad och fantiserar mycket. Hennes mun är nästan rektangulär när hon skrattar. Hon skrattar så stort att man nästan bara ser ett enda stort skratt i hennes ansikte när man tittar på henne.
Den lilla flickan som jag var en gång, var en riktigt glad liten unge med massor av drömmar och full av tillit till människorna nära henne.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)