Det kändes högtidligt, vemodigt, vackert och känslosamt på samma gång.
Ibland brast jag.
Ibland skrattade jag.
Ljus och mörker.
Som livet självt.
"Så segrar inte döden,
fast åren har sin gång
Så stannar inte tiden,
den börjar bara om
För sångerna om livet,
som aldrig kan förstummas
Ska nya röster sjunga
Ska nya röster sjunga ..."
#Blogg 100
