Idag bestämde jag mig för att det dumma örat och hörselgångsinflammationen ska inte få förstöra sommaren för mig.
Jag bestämde mig för att göra en utflykt med de som är hemma i familjen just nu.
Lekerydskiosken ett par mil utanför Jönköping, med den goda glassen där, lockade eftersom det var soligt och varmt strax efter middag.
När jag skulle kliva in i bilen blev jag så yr en stund att jag slog i huvudet i bilen när jag skulle sätta mig.
Jag känner mig ibland som att jag skulle vara onykter sedan jag fått den här inflammationen i hörselgången. Fast jag är alltid spik nykter. Dricker inte alkohol överhuvudtaget. Det är ett medvetet val som jag gjort. Jag har upplevt vad alkoholen kan ställa till med. Jag har sett på nära håll vad den kan göra med människors liv. Förstöra det för alltid och ibland sluta i traumatisk död.
För mig räcker det att berusa mig på livet. Och, ibland, glass i stora lass.
När vi kom fram till Lekerydskiosken var där en lång kö med glassälskare, massor av bilar och motorcyklar. Fullt med folk alltså, till sociala Mimmis stora förtjusning.
 | |||
| "Snälla matte, vad är det för gott du äter? Jag kan väl få smaka?" |
 |
| "Nähä, där sitter hon och glufsar i sig själv, matte. Ser hon inte hur jag slickar mig om munnen?" |
 |
| "Åh, ÄNTLIGEN verkar hon ha fattat! Wow, det ser ut som ett litet kex. Till mig!" |
Jag köpte mig en riktigt stor glass idag. Jag tyckte att jag kunde unna mig det, så som jag nu går emot smärtan, yrseln och allt det tunga som finns där inuti mig mitt i sommaren. Saknaden efter mamma.
Livet är verkligen en mix av glädje och sorg, ljus och mörker.
Ibland alltsammans på samma gång.
Ibland känns livet som en kletig hundbajs man precis stigit i med en bar fot.
Och ibland känns livet som en glass från Lekeryd.
